I drygt två år har Simon Tullstedt och Jakob Johansson haft sin kimchifabrik i det stora, gula Lindbacka bruk några kilometer väster om Örebro.
Bruket har anor från slutet av 1700-talet och här har funnits pappersbruk, garveri och tillverkning av skosulor. Och förutom kimchifabriken ryms här i dag även en bilverkstad och ett dekalföretag.
Läs också: Skärvångens bymejeri gör tusenårig getost
Råa mjölksyrade grönsaker
Bakom en vit dörr med röd skylt finns de två rum där kimchifabriken håller till. Ett rum är cirka 30 kvadratmeter med lager och kontor och ett är betydligt mindre med kök och diskmöjligheter.
Här tillverkar Simon och Jakob den kimchi som de säljer i glasburkar med vita etiketter med röd text. Samma rödvita design återfinns i arbetskläderna, i inredningen och till och med i papperspåsarna som kimchiburkarna packas i.
Kimchin, som har sitt ursprung i Korea, är enkelt uttryckt råa mjölksyrade grönsaker med vitlök, ingefära och chili.
Kunde inte få nog
För ungefär fem år sedan testade Simon kimchi för första gången.
– Det var en himla häftig upplevelse. Jag blev begeistrad och kunde inte få nog. Det blev dyrt, säger han skrattande.
Han passerade restaurangen som sålde hans favoritkimchi varje dag på väg till och från jobbet. Och han handlade. Ofta. På en festival i Malmö råkade Simon hamna på en föreläsning med Jenny Neikell, även känd som Surtanten, en av de mest kända och mest framgångsrika mjölksyrarna i Sverige.
– Hon fick mig att inse att jag kunde göra kimchi själv hemma, säger Simon.
Och det gjorde hon. Utan någon som helst framgång!
– Det blev helt oätbart! Jag hade använt alldeles för starka kryddor, men det triggade mig och jag tänkte: det här ska bli bra.
Simon fortsatte försöka, åt själv, bjöd familj och vänner, och till sist tyckte han att han verkligen lyckats med smakerna och fått ordning på kryddningen.
Mötte hjärtkirurg från Korea
För två år sedan flyttade Simon till Örebro. I packningen fanns bland annat idén om fabriken och i Örebro fanns också hjärtkirurgen Soon-ok Cha som flyttat från Korea till Sverige på 1960-talet. Hon har också varit en viktig ingrediens i kimchifabrikens utveckling. Genom gemensamma bekanta fick hon veta att Simon intresserade sig för kimchi och bjöd hem honom.
– Hon lärde mig massor. Hon domderade en del: bort med löken, in med det där. Det var väldigt bra, säger Simon och skrattar.
Övertryck i burkarna
Nu tyckte Simon att han var mogen för att testa sina färdigheter i en större kundkrets. Han köpte 60 kilo kål och tillverkade några hundra burkar kimchi hemma i radhuset i Örebro, för att ha att sälja på den traditionella och årligen återkommande Hindersmässan i Örebro.
– Det var väldigt mycket på hobbynivå fortfarande. Jag hade inte riktigt fått grepp om fermenteringsprocessen, så jag fick göra skyltar där det stod att burkarna skulle öppnas mycket försiktigt på grund av övertrycket.
– En kock som handlade kimchi ringde upp efter mässan och var rätt arg. Han sa: du grabben, nu får du komma och städa mitt kök, säger Simon och blir full i skratt.
En marknadsbesökare som var betydligt mer nöjd med vad han såg var Jakob Johansson, som inte kände Simon sedan tidigare.
– När jag såg Simon och hans kimchi tyckte jag att det var väldigt kul att någon annan var intresserad och uppskattar kimchi. Det är basen i den koreanska matkulturen, säger Jakob.
Magen ska må bra
Jakob är uppvuxen i Sverige med koreansk mamma, svensk pappa och med mycket koreansk mat. Han har jobbat som kock i åtta år och barndomsdrömmen om att starta en egen koreansk restaurang finns fortfarande, även om han nu har börjat sikta på att bli hemkunskapslärare.
– Korea har en fantastisk matkultur. I Kina äter man med munnen. I Japan äter man med huvudet. I Korea äter man med magen. Det betyder att i Korea fokuserar vi på hälsan och att magen mår bra, säger Jakob, som berömmer sin mamma för att hon lärt honom så mycket om matlagning.
Den koreanska nationalrätten äts som förrätt eller som sidorätt till det mesta. Den smakar syrligt, salt och lite starkt.
– I Korea har alla sitt eget familjerecept på kimchi. Alla skiljer sig åt, men jag var faktiskt nöjd med smakerna som Simon fått till, säger Jakob.
Marknader är en kick
Så hittade killarna lokalen i Lindbacka bruk och fortsatte tillverka kimchin efter sitt, nu utvecklade, recept. De började leverera till restaurangen som såg Simon på marknaden och de har fortsatt sälja sina produkter på marknader.
– Marknader är en kick. Det är härligt att möta så många olika människor och fler än jag trodde har en relation till kimchi, säger Simon.
Kimchifabriken får växa långsamt. Nu har de tre lokala återförsäljare, men fabriken är fortfarande en bisyssla för Simon och Jakob. Med Simons heltidsjobb och Jakobs heltidsstudier klarar de inte att tillverka och leverera mer än de gör.
Läs också: Rid i Jorm och ät gudagott
Eldrimner stöttar mathantverkare
Denna artikel är ett samarbete med Eldrimer i Jämtland. Eldrimner har, via Länsstyrelsen i Jämtland, regeringens uppdrag att bedriva ett nationellt resurscentrum för mathantverk för att utveckla och bevara kunskap om mathantverk. Eldrimner finansieras av statliga medel och av EU:s landsbygdsprogram.
Eldrimener förmedlar kunskap, ger stöd och inspiration till mathantverkare i hela Sverige och i Norden, i starten såväl som i utvecklingen av yrket. De stöttar företagare med kurser, rådgivning, seminarier, studieresor, utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte, allt för att mathantverket ska blomstra.
