Drömmen om mjölkgård förde dem till Västmanland

I slutet av februari rullade ett iögonfallande ekipage i väg från Eibergen i östra delen av Nederländerna, fem kilometer från den tyska gränsen. En traktor drog en lastbilsvagn lastad med ytterligare traktorer och en container.

Vid ratten satt mjölkbonden André te Raa för att köra de 1 300 kilometerna till Salbohed i Västmanland, en resa som skulle ta honom fyra dygn att genomföra.

– I den containern fanns hela vårt liv nedpackat, konstaterar hustrun Judith te Raa, som tillsammans med de två barnen tog bilen.

Sålde familjegården för två år sedan

Beslutet om att flytta utomlands och ta över en mjölkgård hade legat och grott länge. I mars 2023 lämnade de sista korna Andrés föräldragård, en produktion med 75 kor och mjölkning i 2x6-grop. Nybyggd infrastruktur i form av en väg försvårade brukandet ytterligare och det fanns inga möjligheter att expandera i framtiden.

De politiska signalerna har inte heller kunnat missförstås. En minister deklarerade att hälften av landets nötkreatur och grisar måste bort för att nå klimat- och miljömålen. Känslan av rättslöshet ledde till de bondeprotester som startade för fyra år sedan.

Bitterheten bland lantbrukarna grundas också i att spelreglerna inte verkar vara lika för alla. André te Raa berättar bland annat att industrier inte har lika hårda miljökrav som djurgårdar.

Inget alternativ till att vara bonde

– Så sent som 2015, när mjölkkvoterna försvann, var budskapet att vi skulle producera så mycket vi kunde. Bara några år senare tvärvände politikerna och bönderna fick inte fylla de nya stallen med djur, konstaterar André te Raa.

Han säger att för honom finns det inget alternativ till att vara mjölkbonde. Han testade under en period att arbeta inom metallindustrin men längtade tillbaka.

– Jag vill vara mjölkbonde, för mig finns det inget annat. Det är inte bara ett yrke utan också en livsstil. Växtodlingen intresserar mig förstås också men den är mer som en förutsättning för att kunna föda djuren, säger André te Raa.

Det fanns också en tidsaspekt av att flytta medan barnen fortfarande var små och skulle ha lättare att anpassa sig till en ny miljö.

Judith te Raa arbetade tidigare som veterinärassistent och håller nu på att hitta sin roll i företaget. Hon ansvarar för administrationen och har bland annat kontakt med gårdsveterinären som kommer varannan vecka.

Övertog alla anställda

När vi sitter i köket på gården i Salbohed har det gått snart tre månader sedan flytten. Den 28 mars tog de över officiellt och de har börjat finna sig till rätta på sin nya plats på jorden. Barnen går i förskola alldeles i närheten och driften av gården rullar på. André och Judith te Raa övertog alla anställda.

– Vi måste ta ett steg i taget. Produktionen har varit konstant och vi har fått god hjälp av våra anställda men också av säljaren, konstaterar Judith te Raa.

När beslutet om att lägga ned Andrés föräldragård var taget tittade de först på tänkbara objekt i hemlandet, främst i norra delen. Kravet var minst två robotar och ett bra område för barnen att växa upp i. Men de fann att många gårdar låg nära Natura 2000-områden vilket skapar osäkra villkor inför framtiden.

– En del nederländska mjölkbönder har flyttat till Kanada men Judith var bestämd med att hon inte ville bo utanför Europa. I det läget var det Danmark och Sverige som vi intresserade oss för, berättar André te Raa.

De åkte på semester och tillbringade en vecka i respektive land. Danmark påminde dem på många sätt om Nederländerna. Gott om fina gårdar till rimliga priser, lätt att få tag på service och inte så långt från släkt och vänner.

Valde mellan Sverige och Danmark

– Men då ställde vi oss frågan hur klokt det skulle vara att flytta till ett land som likt Nederländerna också exporterar ett överskott. Om det inte vore bättre med ett land som Sverige som vill öka sin produktion, säger André te Raa.

I oktober 2022 besökte de Salbohed för första gången. I juni 2023 kom de tillbaka för ett andra besök.

– André fick snabbt en bra känsla, att detta var något för oss. Jag var mer tveksam eftersom jag ville bo längre söderut. Men så småningom insåg jag att det inte spelade någon roll. Oavsett vilket så skulle vi flytta och då har några timmars resväg ingen betydelse, säger Judith te Raa.

De intresserade sig även för andra objekt men utan att gå in i någon budgivning. Till sin hjälp hade de agenturen Interfarms som hjälper sina kunder under hela processen. Samtidigt läste de på om landet och om platsen.

– Samhällssystemet både här och i Danmark påminner mycket om Nederländerna. Vi kollade också vilka samhällsfunktioner som fanns i närheten, till exempel sjukhus och skolor. Det skulle inte vara långt till närmaste stad. Vi gillade också den svenska mentaliteten. Folk är väldigt jordnära, ungefär som vi är vana vid hemifrån, berättar Judith te Raa.

Närmaste nederländska mjölkbonde finns i Fjärdhundra, cirka fyra mil bort i riktning mot Enköping. Det finns också två gårdar i trakten av Borlänge som drivs av lantbrukare från Nederländerna.

– Men vi vill integreras, inte vara del av någon nederländsk koloni, så den biten har ingen betydelse för oss. Min tro är att vi kan leva lite var som helst, säger André te Raa.

Gården är med sina 400 mjölkande kor och 460 hektar odlingsmark större än vad de letade efter från början. André och Judith har också en ny roll som arbetsgivare för nio anställda, merparten utländska.

– Det innebär att vi till stora delar talar engelska på dagarna vilket inte är så bra med tanke på att vi försöker lära oss svenska. Vi började studera språket hemma i Nederländerna och förstår ganska mycket så länge folk inte talar för fort. Många ord påminner om varandra men det svåraste är ordföljden, menar Judith te Raa.

Nu följer de sin dröm

På hyllan bakom henne står en skylt med nederländsk text som de fick i flyttpresent från en av sina vänner. ”Var lite galen och följ din dröm” är den svenska översättningen.

– På ett sätt är det ledsamt att vi var tvungna att lämna vårt hemland för att kunna ägna oss det vi vill göra. Samtidigt är det inte första gången i historien som något sådant händer, säger André te Raa.