Det händer titt som tätt att jag i recept skriver ”riv i det yttersta skalet av en citron”. Det sätter karaktär men rätt ofta skulle man faktiskt i stället kunna använda sig av färska örtkryddor. Jag använder mig främst av tre sorter: citronmeliss, citrontimjan och citronverbena. De fungerar lite olika så vi tar och kikar på dem en och en, vad de kan användas till och hur man förökar dem.
Citronverbena
Det här är en av mina kärlekar i köket – och i växthuset. Den doften! Och den smaken! Den är mer intensiv än någon annan citronkrydda, bladen lite sträva och inte direkt tuggvänliga. De fungerar fint att torka och smula eller att använda färska om man finskär dem.
Citronverbena sätter en helt underbar arom på både varma och kalla drycker. Stöt eller knyckla ihop bladen lätt så frigörs mer smak.
Den lämpar sig inte att fröså och förökas med sticklingar. Sticklingarna ska vara ungefär en decimeter långa och de klipps strax under ett bladpar. Ta bort de nedersta bladen och sätt i såjord. Håll fuktig och ha tålamod. Den tar lite tid på sig men så småningom har du en planta som kan bli en till – och en till.
Citronmeliss
Syns mest som piff i söta sammanhang, på desserter och kakor, men citronmeliss är mycket mer än så! Jag använder ofta bladen hela i sallad och plockar direkt från egen odling. Godast är de riktigt späda bladen och ganska snart sedan plantan börjat spira på våren är de lite för grova. Då plockar jag fram saxen. Jag friserar plantorna som snart bryter nya skott och jag kan skörda igen.
Jag har en hel del plantor och det här är en växt som frösår sig flitigt. Önskar du en planta eller kanske fler än du har så kika runt en gammal citronmeliss och jag kan garantera att du hittar ett helt gäng nya. Det förutsätter naturligtvis att någon planta lämnats oklippt så att den fått chans att sätta frön .
Citrontimjan
Jag var länge nöjd med vanlig timjan och lite trött på alla varianter som dök upp men jag hade fel, fel, fel. Citrontimjan har verkligen en egen plats i köket. Den skiljer sig från citronmelissen eftersom den klarar värme på ett helt annat sätt. Både smaken och strukturen klarar rejäl upphettning och jag använder den i grytor, i soppor och nu senast som fyllning i grillad fisk. Och nu pratar vi inte ett par blad utan en hel ruska!
Stora mängder kräver många plantor och citrontiomjan kan inte sås utan förökas med stickling. Jag skattar plantorna på kvistar, drar av de nedersta bladen och sticker ner i jord. Inget finlir annat än att jorden ska hållas fuktig. Eftersom jag ibland glömmer att vattna brukar jag gardera med en plastpåse över krukan för att behålla fukten. Efter bara ett par, tre veckor har sticklingarna nya rötter och får en egen plats på lotten.
Läs också: Så gör du det perfekta löskokta ägget
