Visste du det här om den svenska osten?

Stor glädje för oss

Vi svenskar älskar ost och äter nästan 20 kilo per person och år. Inget annat land i världen äter mer hårdost än vad vi gör här. Världsmästare i hårdostätning alltså!

Prästost – den finaste osten

En av våra äldsta ostar – prästosten – gjordes från början av den mjölk som inkasserades genom skattesystemet tiondet. För mjölkbönderna bestod betalningen till prästerna ofta av den finaste osten de kunde tillverka: Prästost.

Osten botar inte sjukdom…

Numera tillverkas många läckra dessertostar i Sverige. Det är mögelsvampar ur penicillium-släktet som ger sorter som brie och camembert sin karaktär. Men att svamparna är släkt med det penicillin vi äter när vi är sjuka betyder tyvärr inte att man kan bota sin halsfluss genom att frossa i ost. Synd...

Kalkrik jord ger bra mjölk

Jämtland har en lång osttradition, här har de bördiga jordarna brukats sedan medeltiden. Den kalkrika jorden gör mjölken från betesdjuren extra kalkrik, något som krävs för att få en bra ostmassa.

Komjölken blev störst

På 1500-talet fick tillverkningen av ost ett rejält uppsving när Gustav Vasa tog hit holländsk boskap och deras skötare. Det var också då som komjölk blev norm, och den dominerar fortfarande i svensk ostproduktion.

Osthyveln – en norsk uppfinning

Har du någon gång gett bort en osthyvel i present när du hälsat på någon utomlands? Osthyveln är bland det ”svenskaste” redskap vi har i våra kök, men faktum är att den är en norsk uppfinning från 1925.

Då avgörs piporna

Det är vid pressningen av ostmassan, efter att den fått koagulera, som det avgörs om osten ska bli grynpipig som hushållsost, eller rundpipig som grevé.

Tacka kvinnorna för osten

Historiskt var det under en lång tid endast kvinnor - mejerskor - som tillverkade ost utanför klostren. Ystningen skedde i hemmet, men ibland anordnades ystegillen, så kallade ”ysten”, gärna i samband med att prästosten, tiondet, skulle betalas till kyrkan. Män börjar delta i ostproduktionen först på 1700-talet.

Så kom succén till

Enligt skrönan kom Västerbottenosten till av en slump 1872, när mejerskan Ulrika Eleonora Lindström arbetade ensam i mejeriet i Burträsk.
Hon ska ha blivit tvungen att avbryta arbetet med osten för andra sysslor. Ryktet säger att hon uppvaktades av en dräng som körde mjölk och försvann iväg med honom. Ystningen drog ut på tiden och osten ställdes på hyllan, där den glömdes bort. När den långt senare avsmakades visade det sig att osten vara något i särklass.

Källor: LRF Mjölk, Wikipedia, LRF, Ostmanifest