1995 gick Anna Lidgard själv igenom en separation. Allt var upp och ner. Familjen, inklusive de fyra barnen, hade nyligen flyttat hem till Sverige efter många år utomlands. Relationen med den dåvarande maken knakade i fogarna, samtidigt som barnen skulle anpassa sig till ett helt nytt liv.
– Allt ställdes verkligen på sin spets. Jag skulle ha behövt hjälp utifrån för att hantera situationen. Men det fanns inte så mycket att tillgå om man inte ville ha terapi. Och jag var mer ute efter någon typ av coachning, säger Anna.
I dag jobbar hon själv med att hjälpa familjer igenom den kris som en separation oftast innebär. Hon har visserligen barnens välmående i fokus, men menar att det har en direkt koppling till föräldrarna.
– För att barnen ska må bra är det viktigt att även föräldrarna mår någorlunda bra och kan samarbeta runt dem på ett vettigt sätt. Konflikter mellan föräldrarna är nämligen det som brukar vara allra värst för barnen, säger Anna.
Livsstrukturen bryts upp
Mitt i en separation är det svårt att tänka klart. Starka känslor av ilska, sorg, skam, skuld och oro grumlar definitivt omdömet. Det är lätt att vi fastnar i bitterhet och tankar på hämnd i stället för att tänka framåt. För att inte hamna där är det viktigt att ta hjälp.
– Tro inte att du ska kunna lösa allt själv utan skaffa en samtalspartner att bolla med. Det kan vara en vän, coach eller terapeut.
Läs även: De fyra S:en räddar ditt äktenskap
Vid en skilsmässa bryts hela livsstrukturen upp. Det sociala livet förändras, men också ekonomin, boendet och tillvaron med barnen. Dessvärre löser de här sakerna inte sig själva. Vi tvingas fatta mängder av beslut, oavsett hur vi mår.
– Men risken är överhängande att valen inte blir så genomtänkta. Därför är det bra att även ta professionell ekonomisk och juridisk hjälp.
Sluta skämmas
I dag finns en väldigt stark betoning på att vara lyckad, menar Anna. När bilden av det framgångsrika paret krossas känns fallet därför gigantiskt. Många skäms över att de inte klarade av att hålla ihop sitt förhållande.
– Släpp skammen och våga prata. Du är absolut inte ensam och det är inte skamligt att gå isär. Ofta uppfattar vi inte andras skilsmässor som skamfyllda, försök att tänka likadant om din egen.
Låt känslorna svalna
Det är inte alldeles ovanligt att man har svårt att släpa taget om varandra, trots att man innerst inne vet att det är slut. Men för att kunna gå vidare är det nödvändigt att acceptera att förhållandet är över.
– Många fortsätter att ha en alldeles för nära relation, ofta med barnen som täckmantel. Det är inte så bra för då kan man inte börja bygga upp ett nytt liv.
Lika illa är det innerligt hata sitt ex. I stridens hetta blir det farligt lätt att säga eller göra något som förvärrar situationen. Alla starka känslor för honom eller henne blir ett hinder för framdrift. För att känslorna ska svalna behövs avstånd.
– Ta ett långt steg ifrån varandra i början och tillåt dig själv att vara arg och ledsen ett tag. Sedan måste du närma dig så mycket att ni kan kommunicera på ett neutralt sätt igen, särskilt om ni har barn ihop.
Se möjligheter
Att prata med någon om hur man känner är nödvändigt och en del av sorgearbetet. Men någonstans behöver man dra en gräns för ältandet. Annars är det lätt att hamna i en ond cirkel.
– Jag tycker absolut att man ska fundera över vad som gick fel. Men stanna inte där utan försök lära dig något av det du kom fram till. Då kan man verkligen få en chans att lära känna sig själv på nytt och utvecklas som människa.
