Dimman har lagt sig över hästgården i Söderala, Hälsingland. Kylan biter i kinderna, termometern visar minus 17.
Jessica Mårds går sin dagliga runda i stallet och hälsar på sina hästar och kramar om dem.
– Det är hästarna och min familj som gör att jag orkar kämpa mig tillbaka, säger hon och börjar berätta.
Hästgården en dröm
För 15 år sedan förverkligade Jessica en dröm, hon köpte en hästgård i Söderhamn, Hälsingland. Som senare hennes man blev delaktig i.
Tillsammans utvecklade de verksamheten och hyrde ut stallplatser, födde upp hästar och erbjöd ridlektioner.
Dagarna var fyllda med jobb, långa arbetspass och knappt några möjligheter att varva ner. Men det var inget Jessica tänkte på - hon älskade sitt jobb.
– Jag förstod inte då hur viktigt det var att vila emellanåt, jag bara körde på. Men helt plötsligt tog det stopp, säger Jessica och tittar ut över ängen.
Mådde plötsligt illa
En sommardag 2013 började Jessica som vanligt med morgonbestyren och skulle äta lunch med en vän, men kände att hon mådde illa. Det fanns ett tryck ovanför bröstet och en brännande smärta som inte ville ge med sig.
Hon fortsatte pyssla hemma och pratade med dottern, Elin, om deras kommande semesterresa. Efter ett tag började hon även få huvudvärk.
– Jag ringde till min kompis hon tyckte jag skulle ringa 1177. Vilket jag gjorde och där sa sköterskan: ”Ring 112, nu, direkt”.
Talade sluddrigt
Jessica ringde även sin man, Lars-Åke, och berättade hur hon mådde. Hon började tappa känseln i vänster sida och talet blev sluddrigt. Sedan minns Jessica inget mer, hon ramlade ihop på köksgolvet.
Lars-Åke hade direkt ringt efter en ambulans, och då hon kom in på sjukhuset sövdes hon ner direkt - läget var kritiskt, Jessica hade drabbats av en kraftig blödning i hjärnan.
På sjukhuset hölls hon nersövd, med familjen vakande vid sin sida. När hon väcktes, efter sju dygn, förstod hon inte vad hon hade varit med om - hon ville hem.
Läs också: Efter stroken: Siv fiskade sig frisk
Fick en chock
Läkaren förklarade att hon har haft en stroke och skulle bli kvar på sjukhuset ett par veckor. Det blev det en chock.
– Jag blev aggressiv och arg på alla. Jag hade svårt att ta in vad som hänt och ville bara förneka allt, säger Jessica, som miste sin mamma när hon bara var tolv år.
Starka minnen kom nu ikapp henne.
– Min mamma blev bara 38 år, hon fick en stroke, och det var hemskt. Jag ville inte att min dotter ska gå igenom det jag tvingats göra.
Sakta började hon i tanken acceptera det som hänt. Hennes vänstra sida var förlamad, hon hade tappat talet.
Var länge på sjukhus
Läkarna sa att den värsta faran var över och det var träning som gällde för att komma tillbaka. Jessica bestämde sig för att kämpa.
Hon blev kvar på sjukhuset och på rehab i två månader.
– Jag vägrade ge upp. Det fanns inte i mina tankar, jag är en tjurskalle.
Jobbigaste omställningen var att komma hem. Hon behövde hjälp med alla vardagsbestyr, som att ta sig till toaletten och att duscha.
Hennes man och pappa fick hjälpa till, då de jobbade fick Jessica hjälp av en person som arbetade i stallet.
– Vi fick ingen hjälp att anpassa huset. Allt fick vi göra själva. Jag hade aldrig klarat mig utan all hjälp jag fått – främst från min man, utan honom hade det inte gått.
Ändrade sitt liv
Jessica åkte på rehab två gånger i veckan och tränade även flitigt hemma. Hon lade om kosten, började ta hand om sig själv och stressa mindre.
Långsamt kom hon tillbaka fysiskt. Efter ett år kunde hon arbeta 25 procent, efter två år halvtid, och nu, fem år senare, 75 procent.
– Mitt mål är 100 procent. Jag fortsätter träna, mitt vänstra ben hänger inte med och vänster arm är fortfarande förlamad. Jag blir fort hjärntrött.
Det Jessica verkligen önskar är bättre eftervård för strokepatienter, en fråga hon har engagerat sig i via strokeförbundet.
Läs också: 5 vanligaste hjärt-kärlsjukdomarna
Fantastiskt nätverk
Hon har själv haft ett fantastiskt nätverk och fått hjälp, men de som inte har det blir väldigt ensamma. Då är det lätt att man ger upp.
– Många tankar och känslor dyker upp efter en stroke, och man behöver allt stöd man kan få.
Hon funderar ibland över varför hon inte såg varningssignalerna, i dag tror hon att hon var utmattad och hade behövt vila.
– Klart jag tänker på att om jag ändå hade bromsat i tid kanske jag inte hade varit där jag är i dag. Men nu är det som det är och jag lever, det är jag tacksam för.
Hittade ett lugn
Tiden efter stroken var jobbig även mentalt - hur skulle allt bli med hästgården? Men någonstans mitt i allt detta hittade hon ett inre lugn.
Hon började omvärdera livet, det som förut känts viktigt blev nu oviktigt.
– Tidigare drömde jag om att vinna pengar och resa mycket. I dag är min högsta önskan att få vara frisk. Att få vara med familjen och inte dö av en stroke, säger hon.
Vill bli helt återställd
Namn: Jessica Mårds Magnusson
Ålder: 47 år.
Familj: Maken Lars-Åke, 48 år och dottern Elin, 7 år.
Bor: Söderala, Söderhamn.
Gör: Driver en hästgård och är familjehem för Brizad.
Intressen: Hästar, resa, umgås med familj och vänner.
Drömmer om: ”Att bli helt återställd i kroppen”.
