Så vet du om du har blivit svampförgiftad

Det vanligaste larmet som Giftinformationscentralen får in gäller matförgiftning. Eftersom många svampar, även de ätliga, är svårsmälta och lätt angrips av bakterier kan de irritera mag-tarmkanalen.

– Det handlar ofta om att man inte har hanterat dem rätt. Strävsoppar, till exempel, ska vara i stekpannan i 20–25 minuter. Om man äter dem råa eller dåligt stekta kan man må jättedåligt. Man ska tillaga svamparna direkt och hantera dem som färskt kött. Det är ett känsligt livsmedel, säger Anna Myrnäs.

Symtom på svampförgiftning

Det som skiljer en vanlig matförgiftning från en allvarlig förgiftning är att symtomen kommer direkt.

– Får du magbesvär ganska snart efter att du har ätit handlar det för det mesta om att du har ätit en svamp som magen inte tål. Men om du äter din middag och sedan tolv timmar senare börjar få svåra symtom, alltså riktigt ont i magen, vattentunn diarré och många kräkningar, då handlar det förmodligen om förgiftning av vit eller lömsk flugsvamp, säger Anna Myrnäs.

Om du misstänker förgiftning

Vid misstanke om svampförgiftning ska du ringa 112 och be att få prata med Giftinformationscentralen. Om du har kvar svamprens eller har foto på den svamp du ätit kan det underlätta identifieringen av svampen. Det gör att läkarna har bättre chans att bedöma vilket motgift som kan behöva sättas in.

– Beroende på hur känslig man är och hur stor dos man har fått i sig så får man två olika sorters motgift. Många får också dricka medicinskt kol. Om man märker att man fått i sig giftsvamp tidigt, kanske innan symtomen kommer, då kan man bli magpumpad, säger Anna Myrnäs.

De farligaste svamparna och deras gifter

Röd flugsvamp – Amanita muscaria: Hatt 10–25 cm. Hattfärgen kan variera från starkt rött till blekare orangerött. Prickarna är vita. Foten har en kraftig ring och nedre delen av foten är uppsvälld. Växer i lövskog och barrskog.

Brun flugsvamp – Amanita muscaria var. regalis: Den bruna till gulbruna hatten är 10–20 cm och har vitgula prickar. Foten har tydlig ring och nedre delen av foten är uppsvälld. Växer i barrskog.

Panterflugsvamp – Amanita pantherina: Hatten är 5–12 cm och går i bruna nyanser. Prickarna är vita. Ringen på foten kan ibland saknas. Nedre delen av foten är uppsvälld. Växer vanligen i lövskog och parker, men ibland även i barrskog.

Giftets verkan och symtom: Dessa tre arter ovan har hattar med prickar på. Men prickarna kan lätt lossna och helt eller delvis saknas. Alla dessa svampar innehåller gift som stör nervsystemet. Yrsel, förvirring, oro, sänkt medvetande och kramper kan uppkomma. Ibland kan även illamående och kräkningar förekomma.

Vit flugsvamp – Amanita virosa: Hela svampen är vit. Hatt 5–12 cm. På foten sitter en ring. Ibland kan ringen saknas. När flugsvamparna är riktigt unga liknar de ett ägg. Nedre delen av foten, som ofta sitter långt ner i mossan, är uppsvälld. Vit flugsvamp växer i mossig barrskog och i bokskog.

Giftets verkan och symtom: Giftet skadar levern. Tecken på förgiftning är vattentunna diarréer, illamående och kräkningar som börjar många timmar efter svampmåltiden. Risken för allvarlig leverskada är stor. Förgiftningen kan leda till döden.

Lömsk flugsvamp – Amanita phalloides: Hatt 5-12 cm. Hattfärgen kan variera en del, från nästan helt vit till grönaktiga eller grå och ljusbruna nyanser. Skivorna är vita. Foten har en tunn ring, som ibland saknas. Nedre delen av foten är uppsvälld. Lömsk flugsvamp växer i lövskog, blandskog (löv- och barrträd växer tillsammans) och på ängsmarker med bok, ek och hassel.

Giftets verkan och symtom: Den innehåller samma gift som den vita flugsvampen. Ger samma symtom och är lika farlig – se ovan!

Toppig giftspindling – Cortinarius rubellus (C. speciosissimus): Hatt 4–8 cm. Hela svampen är rödbrun till gulbrun. Hatten är ofta toppig, men inte alltid. Växer i mossig barrskog och i bokskog. En snarlik art som innehåller samma gift är orangebrun giftspindling (C. orellanus). Den växer i lövskog med ek, bok och hassel.

Giftets verkan och symtom: Giftet skadar njurarna som kan bli helt förstörda. Tecken på förgiftning uppkommer inte förrän efter flera dagar. Dessa kan vara illamående, kräkningar, ökad törst, muskelvärk, ökade eller minskade urinmängder. Den förgiftade kan behöva få dialysbehandling under lång tid och kanske en njurtransplantation.

Stenmurkla – Gyromitra esculenta: Stenmurkla hör till en helt annan grupp av svampar. Hatten är 4–12 cm, brun, rundad och veckad. Foten kan variera i färg, i ljusgrå, bruna eller svagt violetta nyanser. Stenmurklan växer om våren från april tills björken har slagit ut, ofta längs skogsvägar, vid rotvältor eller på hyggen.

Giftets verkan och symtom: Giftet stör nervsystemet och kan också skada blodkropparna och levern. Tecken på förgiftning är yrsel, dubbelseende och sluddrigt tal. Illamående och magont kan också förekomma.