Kan man komparera avlång? Vårt avlånga land. Vårt avlångare land. Vårt land, det avlångaste.
Jag tummar på en av alla de gamla påsar jag äger med frön till grekisk lövkoja. När jag växte upp i det som beskrivs som zon 7 på odlarspråk, då var sensommarnätterna berusande. Den grekiska lövkojan i rabatten doftade så tungt, sött och ljuvligt att jag satt ute i nattsvalkan och inhalerade tills det gick runt i huvudet.
I dag bor jag i zon 3 och köper varje år en påse lövkojefrön i onödan. De frön jag sått har vinglat upp till knähöjd med tunna stjälkar och halvtorra blommor. Om kvällen, när jag snusar runt, doftar de knappt något alls.
Det var ju inte så här det skulle bli. Mormor brukade muttra om Landet Gosen, som hon kallade södra Sverige. Vi var alla lite avundsjuka på landet där juläpplen växte på träd, något som kändes som om man kunde plocka makaroner i buskarna.
Nu bor jag här, i Landet Gosen, och kan inte begripa var all mjölk och honung som landet skulle drypa av tagit vägen. I barndomens fjällnära odlingar satte vi inte morotsfrön utan Nantes. Den sorten är racersnabb och hann bli klar innan frosten kom. I Landet Gosen kan jag visserligen välja mellan många fler sorters morot men vårvärmen nyper livet ur hälften av fröna innan de kommit upp. Resten tar mördarsniglarna.
Jag kan plocka juläpplen från träden och nypa åt mig ett och annat mullbär men faktum kvarstår: Söderut är inte alltid bättre, det är annorlunda. Landet är dessutom annorlunda åt alla håll. Grannen har grönt gräs medan jag har kladdiga snöfläckar.
När det gått illa med odlingarna har jag försökt läsa mig klokare i trädgårdslitteraturen. Det hjälpte lite. Anne Sandlund i Ljusvattnet har i stället hjälpt mycket. Ni som läser Land har säkert sett Annes goda råd från en odling i zon 6, i en by mellan Burträsk och Skråmträsk. Hennes tips om att välja sorter med omsorg, förlänga säsongen och odla ute i snön har gjort underverk i min Gosen-trädgård.
När jag tittar på kartan över landets odlingszoner blir det hela uppenbart. Till att börja med gäller zonerna egentligen träd och buskar även om jag och många andra använt zonangivelserna som ett allmänt mått på vår odlingsförmåga.
Sedan är i alla fall jag skyldig till en grav förvrängning av kartbilden. I böcker och trädgårdsprogram beskrivs konsten att göra en medelhavsträdgård på en skånelängas innergård, hur olivträd frodas och mandelträden blommar. För mig var det riktmärket, den riktiga odlingen, medan jag befann mig i undantaget.
Fel, fel, fel! På kartan syns det tydligt att de allra flesta som odlar i Sverige gör det i zon 4 eller högre. Zon 1, den med mandelträden, finns på Öland, Gotland och som en smal skärva runt skånska kusten.
Jag tycker att skärvan ser ut som sorgkanten jag får under naglarna efter en dags grävande i jorden. Om jag är avundsjuk? På Landet Gosen i Skåne som dryper av mjölk, honung och mandelblom? Absolut inte.
