
Orangeri med murad grund
Tanken var att bygga en pergola i den lilla villaträdgården i utkanten av Göteborg, något med ett skyddande tak och en plats att umgås. Men det blev ett orangeri. Lisa och Victor Alm delar hus och trädgård med vännerna John och Lovisa Wigelius. De fick rådet av en trädgårdsdesigner att placera orangeriet längst ner i trädgården, i skuggan av grannens tujahäck.
– Eftersom Victor arbetar som inredningsarkitekt var vi på besök i en möbelfabrik i Polen, de visade sig ha hundraåriga tegelstenar över. Vi köpte dem, berättar Lisa som är design director.

Orangeriet skissade de upp tillsammans. Sedan fick ett parti med fönsterglas, som de kommit över, bestämma dimensionerna. Att taket är asymmetriskt var Victors idé. Det var ett rent estetiskt val som är fallet med de flesta av de många fina och unika detaljerna i orangeriet.
Ett exempel är att både golvet i trätrall och det som täckts med tegelstenar har lagts i fiskbensmönster. Ett annat estetiskt val är att de två gamla källarfönstren med spröjs vänts och byggts in i tegelväggarna.
– Vi fick hjälp av en fantastisk murare, också en familjevän, som fanns med under hela byggprocessen. Hans kunskap inom traditionellt hantverk syns verkligen i hela orangeriet.
Grunden består av en låg tegelmur, sedan är taket och två väggar i glas. Den bakre långsidan och kortsidan där köket ligger är byggt i tegel. Trästommen är lärk och beslagen som ger stabilitet är gjutna av järn som sedan lackats.

Ett kök med rinnande vatten var givet. En dag blir kanske också den murade vedspisen klar. Under tiden trivs både persiko- och kiwiträd här inne tillsammans med tomater, chili och Lisas sommarblommor.
– Under de fyra år som orangeriet stått klart har det blivit den samlingsplats för våra vänner som vi hoppades. Här äter vi gott och tar gärna ett glas vin från april och in i oktober, säger Lisa och ler.
Orangeri med träfasad

Det började med ett bröllop och goda vänner som ville gifta sig på Emma-Klara Sandbergs gård på Orust i Bohuslän. Almgården hade ett gammalt lösdriftsstall monterat mot den stora ladans stengrund – en möjlig festlokal. En del av taket lades om med kanalplast och en del med återbrukade tegelpannor.
Fönster med glas och spröjs hittades inne i ladan och restaurerades, de vackra pardörrarna satt tidigare på själva boningshuset – allt målades med linoljefärg. Det blev både en festlokal och ett orangeri.
Emma-Klara som är florist, fotograf och dekoratör började använda orangeriet som en mötesplats för kreativitet med olika uttryck. Blomster och bilder men även musik. I den gamla murade krubban som hästarna en gång åt ur odlar hon sitt växtmaterial, just nu ranunkler.
Orangeriet passar också utmärkt som avhärdningsyta för Emma-Klaras plantor av ettåriga sommarblommor som passar för snitt, innan de planteras ut i hennes visningsträdgård och blomsterfält.

En gång för längesedan var det en gödselplatta här och i träfasaden syns de luckor som som förr användes för att tömma ut gödsel. Ladans stengrund skimrar i grönt av alger. Det där vackra grönskimrande var en av anledningarna till att Emma-Klara ville få in ljus här.
– Även om jag är lärare i floristik vill jag förmedla mer än så när jag håller workshops här i orangeriet. Det handlar om glädje, närvaro, nyfikenhet och kunna hitta sin egen kreativa rytm.
Emma-Klaras orangeri inbjuder till allt detta och lite till.
Nedsänkt orangeri med glastak

Detta orangeri finns mitt i Göteborg i Gathenhielmska, ett av stadens äldsta bevarade kulturreservat med bostäder i trä av olika storlek. Även en trädgård med anor från 1700-talet tillhör platsen, fylld av syrener och schersmin.
Här uppdagades ett växthus som troligtvis är hundrafemtio år gammalt. Det är en nedsänkt modell med murar av natursten och en trätrappa. Dessutom grävdes en inmurad spis fram. Under historien har man sannolikt förvarat sina tropiska växter här.

För tre år sedan byggdes orangeriet upp igen. Den lilla byggnaden har fått ett glastak, plattor som ligger omlott med björnmossa i skarvarna medan björknäver ligger mellan trästommen och muren. Golvet är lagt med tegel. Även murarna, trappan och spisen renoverades.
Orangeriet används flitigt till allt utom att förvara citrusträd. Reservatets lokaler hyrs av olika kulturella verksamheter samt institutioner kopplade till utbildning inom hantverk och design. Ena dagen en workshop i att fläta korgar, nästa ateljé för växtfärgning och allt däremellan.

Läs också: Bygglov för växthus – här är det som gäller
Från pomeranshus till modernt orangeri
I Sverige kallades växthus som fungerade som övervintringshus för exotiska citrusväxter för pomeranshus. Detta är i början av 1600-talet. Exotiska växter var inget som fanns på gemene mans gård. Denna lyx tillhörde de välbemedlades livsföring.
Under 1700-talet blir begreppet orangeri mer vedertaget men vad ett orangeri är har förändrats under tidens gång. En gång var det ett hus med stora glaspartier och ogenomskinligt tak, en annan definition trycker på att det ska finnas en värmekälla.
Under de följande tvåhundra åren förbättras både glastillverkningen och uppvärmningen. Troligtvis härrör idéen om orangeriet från romartiden när människan skyddade sina växter från frost och just citrus var en viktig medicinalväxt. På 1800-talet byggdes de mäktiga glashusen med gjutjärnsstomme, några kallades orangeri, andra för växthus eller palmhus. Idag vet skaparlusten inga gränser och hemma i våra trädgårdar bygger vi orangerier som passar våra egna drömmar och behov.
Boktips! ”Trädgårdsmästarens orangeri” av Maria Löfgren (Appell förlag, 2023).











