Tre grabbar på en åker. Bilden är svartvit. Spaden slängd lite nonchalant över axeln. Tuffa poser med keps, svarta bomberjackor och tighta svarta jeans. Skor av märket Converse. Coola killar. På t-shirten står ”Kom till byin”. På kepsen ”KAJ”. Året är 2016. Jag faller direkt för killarna från Österbotten i norra Finland när jag ser dem. Med humor, självdistans och en i grunden enormt stor kärlek för hembygden gick de rakt in i hjärtat. De sjunger i låten:
”E sker itt na men e var myki jåort. He e gängstä livi på en glesbygdsåort. No ha vi lämna båoi, flujji ur holkin. Do kan ta pojkin ur byin, men it byin ur pojkin”
Du kan ta pojken ur byn. Men inte byn ur pojken.
Och nu verkar (nästan) hela Sverige ha fått en 'crush' på killarna i KAJ. De tog Sveriges största musikhappening (Melodifestivalen) med storm och kammade hem vinsten före den prestigefyllda tidigare Eurovision-vinnaren Måns Zelmerlöw. Med en låt om bastubad. På (finlands)svenska. Första gången sedan 1998 som vi sjunger på svenska. Bara det.
Men KAJ:s låtskatt är så mycket mer än en bastu. De sjunger om glesbygd och skildrar en värld jag känner igen, även fast det är på andra sidan havet. I ”Kom till Byin” om en nedlagd skola, om hur viktig affären och bygdegården är. ”Maxmo, he e ett ställ me driv. Jär kan do å ska do spender ett liv. Vi har allting mellan himmel å jåod: en brandkår, en kyrko, en handilsbåod”. Om gemensamma byfester och långa grusvägar. Om natur och jord och fika. Fika, ja, de har en låt om farmors kakor. Om kaffetår. Manlig vänskap. Om text-TV. Och en om bönder. För att inte prata om ”vems pojk e do?” om hur vi ska ”ta igen” folk. Man måste få veta släktskapet. Vems näsa du liknar och vad hette din mamma som ogift… Ja igenkänning på hög nivå.
De kommer från en by i en kommun som blivit sammanslagen med en annan. De sjunger om sin verklighet på ett modernt sätt och de är ödmjuka och helt enkelt sköna. Inga uppblåsta divor. Pojkar från byn.
Det är intressant att det blev ett sådant liv kring att de vann. Det var inte ”fint” nog. Anklagelser om att de inte kan sjunga och bara samlat poäng på att de blivit stora på Tik Tok. De slog till och med Loreens röstrekord i antal poäng i Melodifestivalen. Jag kan känna igen det där. När pojkarna på byn kommer med något riktigt bra är det ändå inte fint nog för ”finrummen”. Hur kan DE tro att de ska vinna över tidigare Eurovision-vinnare? Det var som att se tjuren Ferdinand på julafton: ”banderiljärerna blev arga, picadorerna blev ännu argare, men matadoren, han blev argast av dem alla”. Vuxna människor som skiter i efterfest och hånar och gör ner vinnaren. För att de… är från… ja… jag vet inte. Det var i alla fall inte fint nog.
Men jag tänker kan nån så kan KAJ. De får Sverige att dansa och väcker viljan till att i alla fall sitta på nedersta laven i bastun. Räkna på finska och dansa tango. Kanske är de ännu ett tecken på att EPA-dunk, dansband och glesbygdsmusik faktiskt är trendigt? Så vad vet man? Kanske kan KAJ-pojkarna från byn hetta upp hela Europas Eurovision-fans och kamma hem en seger till Sverige?
Jag hejar i alla fall på KAJ alla dagar i veckan.
Läs också: Kolla in övriga krönikor av Terese Bengard
