Det gamla undantagshuset hade stått tomt i tio år. Nu springer barn åter över gårdsplanen hos Arne och Ingalill Gunnarsson i småländska Gräsholma.
– Vissa fördomar har man väl blivit av med genom detta, säger Arne Gunnarsson.
En lång och farlig flykt över Medelhavet tog den syriska familjen till Småland. Nu kan Soltan Aase, 36 och Amani Attar, 32, se ungarna dra på sig sina foppatofflor för att springa ut och leka på gården mellan faluröda uthus.
– Man känner sig trygg här bland träden, säger Amani och ser ut över det småländska landskapet, där skogen ramar in jordbrukslandskapet.
Lättare väg in i samhället
Varje eftermiddag hämtar fyrabarnsmamman Amani sjuåriga Alma vid som kommer med skolbussen.
– Jag tror att hon kommer lära sig svenska snabbare här än om vi hade bott i stan, säger Amani Attar.
Hon är 32 år och maken Soltan Aase 36 år. De kom i en av de öppna och fullpackade båtarna som många svenskar känner igen från bilder i dagstidningar och på tv-nyheter. Den svåra färden gick från Libyen. Italienska kustbevakningen kom till räddning, sedan fortsatte de till Sverige.
Ett nytt liv i Gräsholma
Efter att beviljats permanent uppehållstillstånd valde familjen ett liv på landet. De hyr en generationsskiftesbyggnad i byn Gräsholma i Markaryds kommun. De delar nu gårdsplan med sina hyresvärdar, pensionärerna Arne och Ingalill Gunnarsson.
– Man hade ju vissa fördomar och det var inte helt självklart att göra det här. Amani går alltid i hijab, men jag kan ju knappast säga att de är några religiösa extremister för den sakens skull, säger Arne Gunnarsson.
Han påpekar att de hyr ut undantagshuset billigt, men att det inte var lätt att ta det steget.
Läs också: Flyktingarna stannar – då växer kommunen
Drömmer om djur
Soltan växte upp på en gård sju mil utanför Damaskus. På föräldrarnas gård hade de får och getter, nu drömmer han om egna djur. Det gamla hönshuset hos Arne och Ingalill har åter tagits i bruk. Några höns, kaniner och duvor finns där.
– I framtiden vill jag ha får och getter, kor har jag ingen vana vid, förklarar Soltan.
Att mata hönsen, köra in ved och klappa katten på förstukvisten påminner lite om livet på den gård där han växt upp.
Våren 2016 kom lagen om placering av flyktingar, 130 personer placerades i Markaryds kommun sedan fram till årsskiftet 2015/2016.
– Ska man hyra ut så här så är det en fördel om någon i familjen pratar lite engelska. Det blir en del myndighetskontakter och praktiska saker som man då kan hjälpa till med. Men det viktigaste är personkemin, säger Arne Gunnarsson.
– Den måste ju stämma när man bor så här inpå varandra, säger Arne. En bra kontakt med den lokala flyktingsamordnaren är också viktig, säger Arne, som är engagerad i Landsbygdspartiet Oberoende.
Amani och Soltan träffades i Kuwait och jobbade ihop pengar till sitt hus i Syrien i oljelandet. Nu ser de framtiden på den småländska landsbygden.
Familjen hoppas kunna bli kvar på landsbygden och hitta arbete i trakten. I dag läser de svenska på SFI för att kunna börja jobba i sitt nya hemland.
De har kvar lagfarten på huset utanför Damaskus.
– Jag funderar över vad som hänt där. Om det finns kvar, om någon annan bor där nu, säger Amani.
Hon sörjer kriget och förstörelsen, men hoppas på freden.
– Jag hoppas Syrien blir säkert och att vi kan flytta tillbaka en dag. Vi hade ett gott liv där, men nu är så mycket förstört. Huvudsaken är att barnen är trygga, säger Amani.
I Gräsholma har familjen hittat en fridfull plats där dagarna lugnt flyter fram. Amanis pappa Khloudn Attar kommer på fika och hälsar på barnbarnen framåt eftermiddagen.
I övrigt är det lugnt.
