Syglädje i sex generationer: ”Sy folkdräkt är inte så svårt!”

Det tog tio år att färdigställa boken 'Folkdräkten - Sollerön, Mora, Venjan och Våmhus' (Votum). Nu när den är klar hoppas mor och dotter Mejt och Susanne Rittedal Söderblom att den ska inspirera många att sy och komplettera egna dräkter.

– Man behöver ha sykunskaper men det behöver inte vara särskilt svårt eller dyrt, säger Mejt Rittedal.

Folkdräkt från Sollerön – anor från 1600-talet

Den gemensamma folkdräkten från Sollerön, Mora, Venjan och Våmhus är en av de äldsta dräkterna i Sverige med anor från 1600-talet. Mejt och Susanne Rittedal har kunnat spåra dräktbruket i släkten långt tillbaka.

– Vi har bott här i trakten i många generationer, så långt tillbaka som vi kan forska - ända tillbaka till 1500-talet, säger Mejt när vi träffas i sommarhuset i Gesunda.

Hon är född och uppväxt på Sollerön, men hittade kärleken i Göteborg där både hon och Susanne bor nuförtiden. Men det blir många besök hos släkten i Dalarna.

– Vi är en släkt som tycker om att ses och vi har ofta dräkt på oss på födelsedagskalas och släktträffar, berättar Mejt.

Bokprojekt i arv

Mejts mamma, Lill-Anna Bälter, åkte runt i byarna och höll studiecirklar i dräktsömnad. När familjen hittade Mejts mormor mormors Flint Mejts brudkista fann de däri en stor skatt av dräktdelar och provbitar med sömmar, som kunde visa hur folkdräkten sett ut under hennes levnadstid 1836 till 1925.

Lill-Anna skrev boken Sollerösöm och dalsöm - sömmar från Dalarna och ville följa upp med en ny bok som skulle handla om hela folkdräkten. Hon påbörjade arbetet tillsammans med Sollerö Hemslöjdsförening, men gick bort 2009.

Och precis som folkdräkter brukar gå i arv så gick nu arbetet med boken i arv till dottern Mejt, som är pensionerad textillärare.

Susanne som också är medförfattare till boken kom in halvvägs i projektet, strukturerade upp det och arbetade med textproduktion, bild, projektledning och finansiering.

Hon jobbar som produktionsledare på ett eventföretag och är van att driva projekt i hamn.

– Vi ville att det skulle bli en inspirationsbok och inte en historisk förteckning. Dräktens utseende har ju varierat genom åren och vi tar avstamp i hur det ser ut nu, förklarar Susanne.

Man tager vad man haver

Man tager vad man haver är en filosofi som präglat dräkternas utseende. En bit hemvävd lakansväv kunde bli en överdel eller blus och boden, det vill säga livstycket som sitter fast i kjolen, kunde lappas både en och fem gånger.

Kyrkan styrde dräktskicket med järnhand med sin dräktalmanacka och 1860 uppstod en religiös väckelserörelse i bygden som ställde krav på allvarligare klädsel och det blev förbjudet med vissa klädesplagg, som till exempel rynkhatten. Vid den tiden började man även blanda in vanliga plagg, som då kallades ”slims”, i dräkten

Färdiga mönster

Man skiljde förr på kläder till kyrkbruk, högtidsdräkten, och på söndagskläder som användes till hemmabruk. Plaggen brukade börja som högtidskläder och vandrade sedan ner för att bli vändaskläd, vardagskläder.

– Förr tänkte man inte på det som en dräkt, utan som kläder helt enkelt, sammanfattar Susanne.

Mamma Mejt har lagt ner många timmar på att ta fram mönster till tio vanliga dräktdelar, bland annat pojk- och flickmössa, mansväst, barnbyxa och bod. Med hjälp av en mönsterkonstruktör på textilhögskolan i Borås har hon även sammanställt en mängd sömnadsbeskrivningar, som får gott om utrymme i boken.

– Även om boken handlar om dräkten på Sollerön, Mora, Venjan och Våmhus så finns det dräktdelar som återfinns i andra delar av Sverige, så alla kan ha behållning av den, säger Mejt.

Här finns också en teknikbeskrivning för flera olika broderier och sömmar. Kunskapen som förr brukade bytas mellan kullor från olika byar som möttes på fäboden finns nu tydligt nedtecknad. Och för den som har en dräkt som blivit för trång finns knep på hur man enkelt kan lägga ut den, ta in den eller göra andra ändringar.

Hamstra material

Nu syr vi! lyder en uppmaning en bit in i boken. Men var börjar man?

– Man måste ju börja med att leta material. Gå på auktioner, samla på hemvävd lakansväv i linne och bomull. Hemslöjdsbutikerna säljer också både nya och återbrukade dräktdelar och det går också att hitta på nätet, tipsar Susanne.

Ett annat tips är att jämföra med en färdig dräkt. I Zorns textilkammare och på Sollerö textilmuseum finns gamla dräktdelar att hämta inspiration från och jämföra med. Sedan är det bara att veckla ut mönsterarket som sitter i en plastficka längst bak i boken och börja mäta.