Här tar fåren färjan till sommarbetet

Fåren springer ner mot bryggan och hoppar ombord på färjan. De vet vad som väntar: nytt bete på nästa ö.

Efter några blåsiga och regniga dagar visar Sankt Anna skärgård sin bästa sida när Tomas Almkvist styr färjan mot hemön Missjö. Ett par kanotister som tagit en paus på en holme njuter i solgasset och vinkar mot färjan. Tomas vinkar tillbaka.

Sommartid blir det närmare 200 djurtransporter med båt.

– Det är lätt att bli hemmablind när man är här hela tiden, men en sådan här dag är det underbart att jobba här, säger Tomas Almkvist, som driver Missjö gård.

Gården har funnits i släkten sedan 1918, först som sommarbostad med utarrenderad mark innan Tomas föräldrar bosatte sig permanent på ön och började med djurhållning. Men marken och fisket kring ön har brukats längre än så.

Gamla stengärdsgårdar

Stengärdsgårdar i det betade landskapet vittnar om skärgårdsbornas strävsamma liv genom århundradena.

– Jag vet inte när de är byggda men det måste nog ha varit på 1800-talet eller kanske tidigare, säger Tomas medan han går över strandängen, försedd med tre flaskor mjölkersättning, för att leta efter två lamm som blivit bortstötta av sina mammor.

– Jag matar dem tre gånger om dagen. Det är ingen vidare ekonomi att hålla på med flasklamm men det känns tufft att avliva dem för att de inte får dia.

Tomas Almkvist är uppväxt på Missjö. Han beskriver sin uppväxt som lycklig med många båtresor till skola och kompisar. Efter att ha lämnat hembygden för lantbruksstudier vid Vreta utbildningscentrum, jobb på några gårdar i Östergötland och ett par säsonger som lantbruksarbetare i Australien, valde han att vända hemåt.

– Hemma har alltid varit hemma och när mina föräldrar kände att det började bli för mycket så köpte jag lantbruksverksamheten av dem och startade upp ett eget företag.

Deläger och arrenderar

Han äger i dag en fyrtioåttondel och arrenderar resten av gården av sina släktingar. Verksamheten består framför allt av köttproduktion. 

Sedan övertagandet 2020 har han utökat och nu under sommaren finns ungefär 100 nötkreatur och 260 får med lamm utspridda på olika öar.

– Det går skapligt ekonomiskt. Det har växt varje år och mycket av vinsten har jag investerat i verksamheten, med större djurbesättning, bättre maskiner och en ny ladugård till nötkreaturen.

Efter att diande lammen har hittats och har fått sin mat ur nappflaskan stävar färjan åter ut i skärgårdslandskapet. Den här gången mot det yttre havsbandet för att flytta små grupper av får mellan de sparsamt beväxta skären.

– Fåren flyttar vi generellt en gång i veckan och nötdjuren en gång i månaden. Det är under 20 veckor man flyttar djuren, ungefär tio flyttar i veckan.

Båtvana får

Vädret är förstås en faktor, och om det kan vänta flyttar Tomas Almkvist helst inte djuren när det blåser mer än 12 sekundmeter i byarna.

–  På de flesta öarna kan vi lägga oss på flera sidor. Men man vill inte vara själv att flytta djur när det blåser hårt. I dag är det möjligen lite varmt så de blir lite dästa, annars är det en perfekt dag att flytta djur.

Väl framme vid Älgbådsskär, där några tackor går med sina lamm, lägger Tomas färjan mot berget intill en fritidsbåt. Fåren kommer snart springande och hoppar ombord. 

De har lärt sig att en båtfärd betyder nytt och bättre bete, så det dröjer inte många minuter innan alla är inräknade och färjan åker vidare. 

Båtturister på öarna

Tomas har inte några större problem att dela sin arbetsplats med båtfolket, även om det ibland kan vara trångt vid populära öar. Men ett problem skaver.

–  Vi har problem med lösa hundar som biter djur och jagar dem ner i vattnet. Det har hänt att någon ringer och säger att det simmar en massa får här. Då är det förmodligen en hund som har jagat ut dem i vattnet. Om de simmar ett tag fylls ullen med vatten och då sjunker de.

– Det är logistiken och tiden det tar att flytta djur. Vi kan inte ha grupper på öarna bredvid varandra, utan vi måste ha en tom ö  emellan för att de inte ska simma till varandra eftersom de är flockdjur.

Gynnar biologisk mångfald

Tomas Almkvist berättar att 60 procent av omsättningen i företaget kommer från EU-ersättningar, eftersom hans djur betar på mark med höga naturvärden. Och att det inte hade varit möjligt att driva jordbruket i den skala han gör utan de pengarna.

– Man märker att både myndigheter och markägare på de öar vi arrenderar uppskattar det vi gör. De allra flesta förstår att det här är något viktigt vi håller på med. Att det gynnar den biologiska mångfalden och att vi håller skärgården öppen.

Eget kött

Mycket av köttet som produceras används på Tomas föräldrars restaurang Magasinet, som ligger på den stora grannön Norra Finnö. 

Genom åren har även kött sålts direkt till finkrogar, såsom Riche och AG i Stockholm, där den sistnämnda anses vara en av världens bästa köttrestauranger.

– Att vi lyckas sälja till finare ställen är en morot och visar att vi gör någonting rätt. Vi tror att kvaliteten beror på att det är magrare beten här, som gör att djuren växer långsammare men hinner bygga mer muskler och sätta mer smak. De får röra på sig mycket mer för att hitta maten än om de står där och äter kraftfoder och ensilage.

”Sommaren är bästa tiden”

En sydlig ljummen bris drar upp vita vågkammar över fjärden när den sista gruppen är avsläppt och har fått en ny ö att beta på. Tomas håller undan för en grupp kajaker när han styr färjan mot familjens restaurang för lite mat innan kvällens flyttpass av nötkreatur tar vid.

– Sommaren är bästa tiden, det är nu det lever. Man möter folk i hamnen varje dag som man pratar med. Sen blir det väldigt skönt när alla åker hem och det lugnar ner sig, och det är lika skönt när de kommer tillbaka igen.