Mjölkbonden Paulina följde sina kor till slakteriet: ”Det är inget som syns i media”

En av de vanligaste frågorna som Paulina West får är: Känns det jobbigt att skicka dina djur till slakt? De ställs särskilt efter att hon skrivit inlägg om att slaktbilen varit och hämtat djur på gården.

– Mitt svar är att det kan kännas ledsamt. Djuren är ju individer och väldigt olika. Vissa kommer man mer nära och det känns jättejobbigt när de åker iväg, säger hon.

Paulina och hennes man har 75 mjölkkor i gårdens lösdriftsstall och hon får ofta positiva kommentarer av sina över 41 000 följare på Instagram för sina inlägg om vardagen på gården. Till exempel för filmklippet om hur de börjat med mjuka djupströbås till korna.

Skräckbilder i medier

Filmen ”Följ med hela vägen till slakteriet” fick snabbt över 130 000 visningar och Paulina tror att det stora intresset beror på att det finns så lite information om hur slakt går till i Sverige.

– Det är inget som syns någonstans i media. Det enda som syns om slakt är fruktansvärda bilder och filmer från Djurrättsalliansen och liknande, ofta från andra länder. Då är det svårt för människor som inte har kontakt med lantbruk att ha något att jämföra med, säger hon.

Hon bestämde sig för att visa verkligheten genom att följa fem av gårdens kor hela vägen till Delsbo slakteri. I filmen får vi se chauffören Oliwia backa in den stora långtradaren mot en port. Korna går sedan lugnt uppför rampen och in i bilen där det är spånströ på golvet. Där står redan två kor från en annan gård. De reagerar inte på att fler kor kommer in. Bilen gör ett par stopp till under vägen till Delsbo. 

– Många har sett skräckbilder från djurtransporter och tror att djuren är stressade och plågade. I min film ser man att de är jättelugna under färden och liksom vaggas av bilens gungande. Och Oliwia kan via kameror hela tiden se djuren i bilen och hur de mår, säger Paulina.

Minimera stress

Efter tre timmar är de framme vid slakteriet och filmen visar djuren som går genom en drivgång fram till en box inne i slakteriet, där de senare undersöks av en veterinär. 

– Att de går genom en enkel drivgång, där de bara har en väg att gå, minskar stressen för kor. Man ser att de går lugnt fram. Slakteriet är gjort för att ta emot djur och göra det på ett sätt som inte får upp stressnivån. Stress är farligt för både djuren och de anställda som ska hantera dem, säger Paulina. 

På filmen ser man att korna är lugna i boxen och några ligger ned och vilar. Efter knappt en halvtimme var det dags för Paulinas kor att gå till avlivningsboxen. Där hörs sedan ett skott, men filmen visar inte själva avlivningen, även om den också gick lugnt till.

– Det här är ju ett väldigt känsligt ämne och jag var noga med att berätta i början av filmen om vad som skulle visas, berättar hon.

– Jag var ganska nervös när jag la ut filmen och visste inte vilken typ av reaktioner jag skulle få. Men de har varit nästan enbart positiva. Folk har tackat för att jag har visat hur det går till, att de har fått en ny bild av slakt, fortsätter hon.

Hon tycker att det kändes fint att få vara med korna hela vägen, även om det var jobbigt att säga hejdå till djuren som hon jobbat med varje dag i flera år.

– Samtidigt känns det fint att vi som har haft ansvar för dessa individer och vet att de har levt ett bra liv, nu har varit med på deras sista resa och fått se att vi inte har något att oroa oss för. Det hade vi inte innan heller men ändå fint att få se hela kedjan för oss som bönder, säger hon.

Vill nå ut

Hon var även beredd på att få starka reaktioner från djurrättsaktivister och andra som är emot att djur avlivas och slaktas. Några sådana kommentarer har dykt upp och Paulina har haft en saklig argumentation med några av dem som skrivit.

Men hon menar att det kan vara svårt att ha en diskussion när man står långt ifrån varandra vad gäller syn på djurhållning och lantbruk.

– De som tycker att det är fel att avliva djur får tycka det, de har gjort ett val i det. Samtidigt som vi har gjort valet att producera livsmedel och sköta hela det kretsloppet med djur och natur. Korna omvandlar gräset till mjölk som vi kan nyttja, vilket är fantastiskt, säger hon.

– Och när deras tid är inne är det också en självklarhet att vi ska använda hela djuret. De ger oss ett fantastiskt protein efter att ha gett oss fina mejeriprodukter, betat och gödslat våra marker och bidragit till den biologiska mångfalden. Att inte nyttja köttet på djuren känns som ett otroligt slöseri på näringsrik mat, fortsätter hon.

Det Paulina hoppas uppnå med sin film är att nå många människor och ge dem ny kunskap och en verklig bild av hur djurens sista resa är i Sverige.

– Vi ska vara stolta över våra djurskyddsregler och hur väl djuren blir omhändertagna i varje led på väg till slakt. Att man kan äta svenskt kött med gott samvete.