Johannes lärde sig läsa och skriva på svenska genom mjölkpaketen

"Jag kom till Sverige när jag var dryga året gammal, växte upp i ett hem som var blygsamt utrustat med litteratur och var ofta hänvisad till Arlas folkbildande ambitioner på mjölkpaketens baksida för att få min kunskapstörst tillfredsställd” så inleder Johannes sitt inlägg på Facebook.

Läs också: Christina växlade ner – arbetar en dag i veckan

Förtvivlade

Efter flykten hamnade familjen Masud i Södertälje, trivdes bra men knappt ett år senare fick de utvisningsbesked. Förtvivlat sökte de hjälp hos den syrianska kyrkan som i sin tur bad systerförsamlingen i Falkenberg om hjälp. Där lyckades man hitta ett äldre svenskt par som kunde gömma familjen på övervåningen i sitt hus, i ett vanligt svenskt villaområde.

– De var så snälla det äldre paret, Bertil och Lisa. Jag tror att få på gatan visste att vi bodde där och de som visste var lojala med sina grannar och höll tyst.

Läs också: Spännande reportage – hästviskaren från Syrien

Kunskapstörstande

Johannes törstade efter att lära sig allt om sitt nya land. Det blev baksidorna på Arlas mjölkpaket som dövade hans nyfikenhet och lärde honom att läsa och skriva på svenska. Då var han bara fyra år gammal. Så här skriver han på Facebook:

”I mina mest romantiserande ögonblick ger jag mjölkpaketen äran för mina kunskaper i det svenska språket. Jag kan i detta nu inte dra mig till minnes någon särskild baksida men vet att jag lärt mig att man inte ska beträda isar nära bryggor, sund, inlopp eller avlopp. Jag lärde mig också vad ett vettigt mellanmål ska innehålla. Information som aldrig kom hemifrån (för vilken syrian åker långfärdsskridskor eller äter mellanmål, i alla fall inte på åttiotalet)”.

Familjen Masud gömde sig i ett och ett halvt år. Förutom Johannes två storasystrar födde hans mamma ytterligare ett barn på övervåningen.

Läs också: Hasan från Syrien: Så fick jag mitt första jobb i Sverige

– Det var helt galet. Hon fick åka in i smyg till lasarettet i Göteborg där hon förlöstes av en läkare som var snäll nog och struntade i att journalföra henne.

"Så många man vill tacka"

– De var så många människor som hjälpte oss under tiden vi var gömda. Så många man skulle vilja tacka, säger Johannes och berättar att familjen försökte hålla kontakt med Lisa och Bertil så gott det gick. Men Bertil gick bort för en tid sedan och sist de besökte Lisa var hon på ålderdomshem och hade blivit blind.

Idag har Johannes en egen familj. Nu är det hans två barn som läser mjölkpaketens baksidor. Och vad gäller honom själv kommer de svenska mjölkpaketen alltid ha en speciell plats i hans hjärta.

Läs också: Spännande reportage: "Vi älskar vårt nya liv i Långviksmon"