Det är en mäktig syn när de unga storkarna flyger i väg mot skyn för första gången. Inget tak av nät som hindrar dem längre.
Först är de lite tveksamma att lämna livet i det nätomgärdade hägnet som de haft sedan de kläcktes.
– Men så är det någon ledartyp som går ut genom öppningen och börjar flaxa. Sedan följer de andra efter och himlen blir full av flygande fåglar. Det är en mäktig syn, säger Paul Wiborg.
Han är en av volontärerna i det framgångsrika Storkprojektet som startades 1989 för att få tillbaka storken till Skåne.
Fram till mitten av 1800-talet var storkarna vanliga här tack vare av alla våtmarker som fanns då. Sedan effektiviserades jordbruket och då försvann våtmarkerna.
Därmed också storkarnas föda i form av grodor, ödlor, maskar, gnagare. 1954 försvann de sista storkarna.
Volontärer skedmatar storkungarna
Nu ser framtiden betydligt ljusare ut och en vild stam har börjat byggas upp igen. Allt tack vare de oförtröttligt arbetande volontärerna i Storkprojektet.
– Ja, de lägger ned åtskilliga timmar varje år. Särskilt i början när ungarna kläckts och ska skedmatas. Det gör vi för att alla ungar ska få tillräckligt med mat och inte behöver slåss om födan, säger Paul Wiborg.
Projektet har fyra hägn med 25 häckande par som alla får cirka 5-6 ungar var. Dessa ska matas tre gånger per dag med sked, oftast småfisk, under åtta veckor.
Fraktas tillsammans till Hemmestorp
När de är nio veckor gamla är de flygfärdiga. Då fraktas de allihop till ett och samma hägn i Hemmestorp i Sjöbo kommun, varifrån de ska släppas ut tillsammans.
– Vi har lärt oss att det fungerar mycket bättre när det är en stor grupp på 90-100 ungfåglar. Är de för få så verkar inte flyttinstinkten trigga i gång, säger Paul Wiborg.
För i flera år i rad har Storprojektet lyckats med ett av sina viktigaste mål: Att få de unga storkarna att bli flyttfåglar och flyga i väg till varmare nejder i Afrika.
Det är förutsättningen för att storkarna ska etablera sig som vild stam i Sverige igen, att de flyttar söderut om vintern när det blir för kallt och svårt att hitta föda i Skåne.
Projektet har lyckats
Men svinnet är stort. Bara cirka 10-15 procent av ungstorkarna som flyger i väg återkommer till Sverige när de blivit könsmogna efter tre år. Resten dör av umbäranden, svält och olyckor på färden.
Trots det har Storkprojektet lyckats bra, År 2014 häckade det första vilda egenproducerade paret i Skåne och flera storkar har återvänt.
Nu ska Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska förening som driver projektet fortsätta att följa upp hur många av de ringmärkta flyttstorkarna som återvänder för att häcka under de närmaste fem åren.
Projektet jobbar också för att avla och plantera ut storkar lokalt i trakter som är gynnsamma för dem. Parallellt satsar länsstyrelsen på att bygga ut nya våtmarker i jordbrukslandskapet, vilket ökar chanserna för att få en vild storkstam.
Läs också: 10 enkla knep som – nästan – gör dig till fågelskådare