Alkalinitet: Visar hur stabilt vattnets pH är.
Ammonium: Kan vara naturligt men också visa på att vattnet påverkats av avlopp.
E Coli: Tarmbakterie från djur eller människa.
Fluorid: Nyttigt för tänderna i låg dos men halter över 1,3 mg/l ökar risken för tandemaljfläckar (fluoros).
Fosfat: Kan visa på påverkan från gödsel eller avlopp.
Färg: Anger färgen, till exempel brunaktigt av järn.
Läs också: Nu regnar det - men påverkar det egentligen grundvattnet?
Järn: Kan orsaka bruna avlagringar, missfärga tvätt, ge dålig smak och lukt.
Kalcium: Höga halter gör vattnet hårt.
Kalium: Höga halter kan vara naturligt men även visa på förorening.
Kemisk syreförbrukning: Ett värde för mängden organiska ämnen i vattnet, humus.
Klorid: Ett salt som kan skada ledningsnätet och ge smakförändringar.
Koliforma bakterier: Finns normalt i jord och vatten men också i tarmen hos djur och människor.
Konduktivitet: Vattnets ledningsförmåga. Visar på salthalten.
Läs också: Egen brunn? Expertens bästa råd när vattnet sinar
Koppar: Visar ofta på ett aggressivt vatten som fräter på ledningarna. Kan färga grönt och ge diarré hos känsliga barn.
Magnemium: Bildar vattnets hårdhet tillsammans med kalcium.
Mangan: Ger risk för utfällningar, små svarta flagor. Kan också ge varmvatten dålig lukt.
Natrium: Ett saltämne som kan ge smakförändringar.
Nitrat och nitrit: Höga halter kan visa på påverkan från gödsel och avlopp. Höga halter är skadligt för barn under 1 år.
Odlingsbara mikroorganismer: Oftast inte från gödsel eller avlopp. Kan komma från ytvatten men visar ofta på att vattnet inte omsätts tillräckligt, till exempel i nya brunnar.
pH-värde: Normalt är ett pH på mellan 5 och 9. Under 6,5 kan ledningarna skadas.
Sulfat: Salt som kan ge ledningsskador och smakförändringar om halten är för hög.
Turbiditet: Hur grumligt vattnet är. Kan bero på järn eller ytvatten.
Läs också: 10 tips som skonar grundvattnet
