David Nylander, travtränare i Övre Gärdsjö: ”Hästarna är som mina arbetskamrater!”

När vi kör in på uppfarten hörs djupa hundskall. Mot oss springer en stor dobermann med en liten spetshund tätt efter sig.

– Det är Santos, han är jättesnäll, hojtar David som gående i rask takt från en av hagarna.
Det märker vi snart när den kelige hunden lutar sig mot oss med hela sin tyngd och vill bli kliad bakom öronen.

Här uppe på höjden i byn Övre Gärdsjö utanför Rättvik har David Nylandet skapat en hel hästgård, på egen hand. 

När han köpte tomten för över tio år sedan stod här bara ett timrat, omodernt torp omgivet av tät skog. 

Såg potentialen

Men David såg potentialen och slog till.

– Jag hade letat efter rätt plats länge och såg direkt att det här kunde bli något. Sedan var priset bra också, berättar han.

Han satte i gång att avverka skog, markbereda, röja och sedan bygga stall, ligghallar och inhägna flera stora hagar.

– Det tog nära två år och är inget jag skulle göra om. Men det kändes härligt, som allt är möjligt bara man vill och ger sig den på det, säger han.

Blicken är energisk och 48-årige David utstrålar handlingskraft. Han är en entreprenör som har testat olika banor tidigare i livet, bland annat ägt och drivit flera restauranger. Därefter startade han företaget Diversearbetaren, som erbjöd trädgårds- och entreprenadtjänster. 

Nu hörs frustanden från den närmaste hagen. Där går tre av de 10 hästar som David tränar, med färgglada täcken över ryggarna.  De hoppar och springer och tycks leka med varandra i snögloppet.

De andra hästarna finns dels i hagen mittemot, dels i hagen en bit nedanför i skogen.

– Jag tränar hästarna varannan eller var tredje dag. Har lagt ned ganska mycket pengar på att anlägga en träningsbana runt tomten, säger David.

Han tog travtränarlicens 2017 och satsar nu hårt på att ta sig in i travbranschen. Konkurrensen är tuff, särskilt när man driver en småskalig verksamhet som David.

– På ett sätt är travbranschen unik, i att det inte finns några divisioner som i fotboll till exempel. Jag kan få tävla emot de bästa kuskarna från stora och ekonomiskt starka stall. Det är som att ett allsvenskt lag får möta Barcelona, säger han och skrattar.

Tränar hästarna själv

Till skillnad från många andra kuskar så tränar han sina hästar själv, med arbetsdagar från fem på morgonen till sex på kvällen.

David har haft vissa framgångar inom kallblodstravet, det vill säga tävlingar där travhästarna är kallblod. De är större och robustare än varmblodshästar och härstammar från början från nordsvenskar.

– Min farsa, född 1938, var med när travsporten byggdes upp i Sverige på 1950- och 1960-talen. Han jobbade i skogen och tävlade i början med sina egna arbetshästar, berättar David.

Uppväxten i Bingsjö präglades mycket av pappans trav- och hästintresse.

– Tyvärr gick han bort innan jag hade börjat med travhästar, säger David.

Kärleken till hästarna och handlaget lämnade pappan i arv. För David är det samspelet med hästarna som är det roliga. Att kunna läsa av och samarbeta med hästen för att få fram dess bästa potential. 

Som hans favorit, 6-årige Dellenit, som David köpte som föl och som redan har vunnit flera segrar och rankats högt i sin årskull.

Dellenit är en stor brun häst med vit bläs i pannan som tittar lugnt på oss över kanten till stallboxen.

– Han är kolugn, men du skulle se honom tio minuter före ett lopp. Då är han superseriös och enormt taggad, berättar David medan han leder ut hästen.

Han spänner för den för träningssulkyn och ekipaget åker i väg på de snötäckta träningsvägarna. Dellenit springer elegant med fint uppdragna hovar.

– Det är som att han vill visa upp sin bästa sida, säger Davids sambo, Ann-Sofie Nilsson, som har anslutit sig till oss.

Sambon delar hästintresset

Hon är också mycket hästintresserad och hjälper till så mycket hon kan mellan nattpassen som personlig assistent.

I den nedersta hagen går travhästen, Sister of Mercy, som skulle ha gått till slakt om inte Ann-Sofie hade köpt den. Nu ägs den av David.

– Tack vare Davids träning så har hon sprungit in totalt 800 000 kronor. Men tyvärr går hon och jag inte ihop, det är bara David som gäller, säger hon och ler.

David förklarar att han gillar lite svåra hästar, ensamvargar som han själv. 

– Den här kontakten jag har direkt med hästarna är tjusningen. De är som mina arbetskamrater. Det får man inte på samma sätt i ett stort stall där skötare tar hand om djuren, säger han.

Drömmen är att få in fler hästar att träna för att få bättre ekonomi och kunna tävla mer. Men också att fler personer vill äga andelar i gårdens egna hästar.

Nästa steg för David är att ta A-licens, för proffstränare, vilket öppnar fler möjligheter.

– Jag kommer aldrig att bli rik på det här, det är en livsstil, säger han.

Nu är det dags för en fikapaus inne i det utbyggda och renoverade torpet. Sedan Ann-Sofie flyttade hit har David fått ett familjeliv också. Snart är det dags att hämta dottern Santina, 2 år, från förskolan.