
Klas Nilsson
Ålder: 25 år.
Bor: I Ubbetorp utanför Oskarshamn.
Familj: Särbo i Oskarshamn, mamma och pappa och syster.
Gör: Avbytare på tre gårdar, arrenderar en egen gård.
Aktuell: Har fått Årets Ungdomsstipendium av föreningen Växa.
Drömmer om: Att ha en egen mjölkgård.

Som avbytare jobbar han istället för lantbrukaren, som då kan ta ledigt. Klas Nilsson, 25 år från Ubbetorp utanför Oskarshamn, är en av landets få avbytare. Han driver eget företag och arbetar främst mot tre olika gårdar i trakten.
Tre dagar i veckan är han på Hökhults gård, moster Anneli Karlssons mjölkgård, som ligger mellan Tuna och Hjorted. Hökhults gård är en arrendegård, mostern har också en köttgård en bit bort.
– Vad som är det roligaste med att vara avbytare? Allt! Djuren, bönderna, variationen. Att man får se sig om, säger han.
Morgonpass i lagården

När vi träffar Klas har han varit igång sedan klockan sex på morgonen och gjort morgonpasset, fodrat, skrapat gödsel, lagt ut nytt spån, matat kalvarna.
Han har också hunnit med att tvätta både mjölkroboten och gödselroboten, som fått namnen Kerstin och Otto. Varje dag ska djuren skötas, morgon och kväll.
Besättningen på Hökhult består av totalt 150 djur, varav 60 mjölkkor. Ungefär en tredjedel är rasrena jerseykor.
– De är lite mindre men ger fet och god mjölk, säger han.
Mjölkbilen kommer varannan dag och hämtar. Mjölkkorna går i lösdrift, och de är sociala, nyfikna och ganska närgångna när vi följer med runt på gården, till kostall och kalvkättar och ladan där ungdjuren går.
På väg


När Klas inte jobbar för andra lantbrukare ägnar han sig åt den egna gården, så när han är klar med moster Annelis gård väntar mer jobb.
– Sedan ska jag hem till mina egna kossor! Men jag ser det inte som att jobba. Man vaknar och gör det man ska och sen är dagen slut. Och så älskar jag kor, de är så roliga att arbeta med.
Just nu har han 13 kor. Det är en blandad besättning med jersey, SRB, charolais och immentalkorsningar.
– Jag tycker om att det är en salig blandning.
Sju är dräktiga, så under året ska det födas nya kalvar. Ambitionen är att flocken ska växa och drömmen för Klas är att så småningom bli mjölkbonde.
Lantbruk i släkten


När han sett om sina egna kor är det dags att åka tillbaka till mosters gård för kvällspasset. Klas mormor och morfar drev lantbruk och i dag arrenderar han morfars gård. Morfar är hans stora inspiration, och två mostrar och en morbror är lantbrukare.
– Hela släkten är bönder utom mamma, där hoppade det över. Hon har en häst, och pappa är i elbranschen. Och jag skulle inte hålla på med det här, skrattar Klas.
På gymnasiet utbildade han sig till rörmokare, men det har inte blivit en enda dag som det. Han började jobba på Hökhult redan när han var 16 år.
– Jag jobbade på sommarloven och på helgerna. Folk säger att tiden går fort, det har snart gått tio år, säger han.
Kontor hemma

En tid var han anställd av sin moster. För drygt fyra år sedan startade han ett eget företag som avbytare, och det går bra för honom. Han sköter faktureringen själv, men har hjälp med bokföringen av en redovisningsfirma.
– Jag är lite lagom bokad, jag lever på detta. Men det gör inget om jag får några dagar ledigt. Hur jag hittar kunderna? De hittar mig. En kom fram på en fest och frågade om jag ville jobba för honom.
Klas arbetar för det mesta ensam, men saknar inte att ha arbetskamrater.
– Nej, jag går med hörselskydd och lyssnar på radion och så pratar jag mycket i telefon.
Han har valt ett lite udda yrke.
– Jag känner till två andra avbytare, det är gamla gubbar, men ingen mer.
Handskriven lista

Klas bjuder på kaffe på kontoret. Vid datorn har han utsikt över korna, och i bokhyllan trängs utmärkelserna som moster Anneli fått för sin framgångsrika uppfödning av Jerseykor.
På kontoret hänger en inplastad lista med de dagliga rutinerna. Måndagar och torsdagar ska foderblandaren samt vattenkar och koppar hos korna rengöras. Torsdagar ska gödselroboten Otto tvättas.
Tisdagar och fredagar ska det strös och skrapas på logen och fyllas på med salt och mineraler. Tisdagar är det rengöring av vattenkoppar i alla bebodda boxar. Fredagar städas småkalvsboxarna och deras koppar, och på fredagar ska det köras in strö och mjölknäring så det räcker över helgen.
Dessutom har han fått en lång lista på vad som ska göras under veckan vi är där, det är allt från att mota kvigorna till roboten, börja montera ner den gamla mjölkanläggningen till att fixa till stöveltorken och hänga upp flugfångare.
Uppskattat arbete

I höstas fick Klas utmärkelsen Årets Ungdomsdiplom, en utmärkelse som hyllar engagemang, ansvar och yrkesskicklighet inom svensk mjölkproduktion. Den delades ut av Växa, som är en förening för mjölk- och köttbönder.
Det var moster Anneli och de andra gårdarna som nominerade honom med motiveringen:
”Klas lämnar ingenting åt slumpen, han tar direkt tag i alla akut uppkomna problem som har med skötsel av både djur och ladugård att göra. Han är en enormt social kille, som sprider glädje och positivitet omkring sig, vilket gör att han är väldigt lätt att samarbeta med.”
– Det var en rolig överraskning, säger Klas.
Han fick också pengar till en studieresa och i höstas var han i Holland och Tyskland. I Tyskland besöktes en maskinfabrik och i Holland en gård – besöken gav viktiga perspektiv.
– Det är stor skillnad. Vi har det bra i Sverige, djuren har det bra. Vi var på en gård i en hamn, på en flytande pråm och djuren hade bara en liten gräsplätt att vara på.
Avbytartjänst utreds
Tidigare fanns ett system med en statligt subventionerad avbytartjänst som gjorde det möjligt för mjölkbönder att ta ledigt. Det avvecklades för ungefär 30 år sedan. Både i Finland och i Norge har man kvar en subventionerad avbytartjänst.
I höstas ställde sig riksdagen bakom Kristdemokraternas motion om att Jordbruksverket ska få i uppdrag att utreda återinförandet av en avbytartjänst. Förhoppningen är att kunna bryta trenden om minskande antal mjölkföretag i Sverige.
Läs också: ”Fler unga ska kunna driva lantbruk”



