Anna-Carin skaffade får för handarbetets skull: ”Det är en hobby som urartade”

Hunden Ava och Anna-Carin tar emot på gården vid Luleälven. Solen lyser över isen där färjan står parkerad i väntan på att tas i bruk senare i vår. Fortfarande är det isvägen som gäller för att köra över till andra sidan och byn Sunderbyn.

– Den här gården har ett fantastiskt läge. Vi tog över den efter min mans föräldrar 2021, berättar Anna-Carin medan hon bjuder på kaffe i den ombyggda ladugården.

För att ta till vara på utsikten maximalt har ladugården fått stora fönster mot älven. Det har gjort att det är en ljus och inbjudande plats att skapa i. Tre vävstolar står på rad, i ett hörn finns tre olika sorters symaskiner och en hel vägg pryds av växtfärgade garner på väggfasta hyllor. 

Verkstad med utsikt

Golvet täcks av fårskinn och trasmattor som hon har vävt själv. Men hon kallar det inte för ateljé utan verkstad.

– Jag tycker ateljé låter litet pretentiöst, säger hon.

Anna-Carin kommer ursprungligen från Hedemora, men träffade sin blivande man Herman under jägmästarutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Efter några år i Umeå började de fundera på att återvända till hans hemby Avan vid Luleälven i Norrbotten. 

Handarbetet lockade

På en farbrors tomt kunde de bygga ett nytt hus. 2006 bestämde sig Anna-Carin att skaffa några får och börja skapa produkter av ullen.

– Det var i den änden som det började för mig. Jag är inte intresserad av köttproduktion utan det var handarbetet som lockade mig att ha får. Jag öppnade en gårdsbutik där jag sålde mina alster och till sist slutade jag mitt arbete som jägmästare för att helt ägna mig åt min hobby. Jag brukar säga att det var en hobby som urartade.

Plats för skapande

Även de tre vävstolarna har hon ärvt från mamman. På den ena håller hon på med en pläd, på den andra väver hon ihop remsor av fårskinn till en matta och på den tredje blir det klassiska trasmattor.

– Det är fantastiskt att ha ett sådant stort och ljust rum att arbeta i. När vi bodde på förra stället vävde, sydde och stickade jag inne i huset och då är man ju alltid tvungen att städa undan efter sig, här kan jag bara låta mina olika projekt ligga och vänta på att jag ska fortsätta med dem.

Kärleken till ullen har hon ärvt från sin mamma som hade får i Dalarna och spann eget garn som hon växtfärgade. I dag ligger hennes garner i azurblått, vinrött och mossgrönt på hyllorna i verkstaden.

– Jag tycker att de är så vackra att jag inte har hjärta att sälja dem. Min mamma lever inte längre så de blir också ett minne av henne.

Norsk inspiration

I en hörna står flera olika symaskiner. En är speciellt gjord för att sy i skinn. Anna-Carin syr ihop flera skinn så att de blir stora fällar, sittunderlag och fårskinnskuddar. 

– En populär produkt är barnvagnsskinnen, de dekorerar jag också med olika mönster på baksidan som jag trycker med handtryck. Det är väldigt vanligt att man gör så i Norge, säger hon.

Hon visar några skinn med vackra grå mönster som hänger på en vävstol. Där finns också en fårskinnsboa som man kan ha runt halsen.

– Jag tycker om att ta till vara allt från fåren, säger hon.

Egen gårdsbutik

Vi tar sparken över den soliga gårdsplanen till den gamla bagarstugan som numera fungerar som gårdsbutik. Den är öppen varje söndag mellan klockan tolv och femton.

– Jag har många stamkunder som kommer hit för att köpa garn, men det kommer också nya människor som ser det som en trevlig söndagsutflykt att åka ut på landet och köpa stickade vantar, mössar, tröjor eller ett helt fårskinn, berättar hon.

Fårskinnen hänger på två olika stegar, en del är vita och mjuka från finullsfåren, andra gråa och glansiga från Gotlandsfåren och en del har hon låtit färga i svart.

– Jag har bägge sorterna för att kunna blanda garnerna så att de får mjukheten från finullsfåren och styrkan från Gotlandsfåren. Det blir en perfekt kombination.

Timrat boningshus

Precis som i boningshuset är det den ursprungliga 1800-talsstilen som dominerar i gårdsbutiken med breda plankgolv och antika slagbord. I huset har Anna-Carin och Herman tagit fram den gamla timringen från 1850-talet. 

Ovanför kökssoffan hänger fåglar snidade i trä som Kjell Wågberg i Jokkmokk tillverkat. I rummet finns också flera tidstypiska, massiva skåp.

– Jag har litet dille på stora skåp från 1800-talet. Det vita har jag köpt i Kalix, annars är det mesta av de gamla möblerna arvegods som har stått här på gården. Spegeldörrarna som vi har satt tillbaka i huset hittade vi ute i en boda.

Gammaldags och utvalt

Även i köket har gamla 1800-tals skåp fått ersätta en modern köksinredning. Maten förvaras delvis i burkar och i olika fack märkta med mjöl, strösocker och salt som hänger på pärlsponten på väggen. Naturligtvis finns också ett gammaldags skafferi som man kan gå in i. Även i vardagsrummet finns ett stort skåp.

Vi avslutar besöket med dem som står i centrum för gårdens verksamhet, fåren. Inne i det nybyggda fårhuset står 25 tackor och fyra baggar i varsin inhägnad, några små söta lamm har också börjat att komma. 

Får och lamm

Totalt brukar det bli omkring 50 lamm fram till slutet av maj. När ullen har klippts på hösten sätter Anna-Carin sig i bilen och kör ner den till ett spinneri i Hälsingland.

– Min bror bor i Bollnäs så jag passar på att hälsa på honom i samma veva. Sedan skickas det färdiga garnet upp till mig. Jag är otroligt noga med hur jag väljer ut mina får när jag köper nya och eftersom jag avlar fram tackorna efter vilka som har den absolut finaste ullen så blir mina produkter bättre och bättre med åren.