Lands reporter, Håkan Steen, minns och berättar om intervjun han gjorde med Torgny Lindgren:
Mandelpotatis eller asterix?
Torgny Lindgren skickade frågan vidare till mig. Hans dotter Ylva var på besök och gjorde kålpudding ute i köket. Husets folk verkade se det som naturligt att be journalisten kvar på middag. Han skulle ju ända till Stockholm sen.
Bara den förbaskade intervjun blev klar nån gång. Torgny Lindgren vände och vred på sig i sin bruna skinnsoffa. Tände pipan och lät stora rökmoln växa i rummet. Knackade ur, och tände igen.
Detta var våren 2008. Utgångspunkten för intervjun var utgåvan Nåden har ingen lag där romanerna Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel samlats.
Men det hade varit lögn att få prata om böcker och skrivande. Istället lockade han in mig i snåriga analyser av fotbollsallsvenskan, som just dragit igång.
Torgny Lindgren höll på IFK Norrköping och förklarade sig skeptisk till klubbens nya tränarteam. När vi sjunkit så djupt, eller möjligt stigit så högt, som till betydelsen av olika fotbollsplaners gräskvalitet förklarade jag att min chefredaktör nog väntade sig ett eller annat ord om böcker trots allt.
"Dristade mig till att fråga om Gud"
Suckande besvarade han mina förberedda frågor. Som om det var ett dagsverke vi gemensamt måste klara av innan vi kunde göra något roligare.
Men han tittade på mig med vänliga och nyfikna ögon, och efter en stund dristade jag mig till att även fråga om Gud. Han var ju katolik och allt, och hade nyligen faktiskt sågat hela kristendomen jäms med fotknölarna i romanen Norrlands akvavit.
När jag till slut undrade om han tyckte att det fanns någon mening med livet, betraktade han mig roat över kanten på glasögonen och sa:
– Det är uppenbart något galet med mitt författarskap som får dig att ställa dessa banala frågor.
Visst rodnade jag, men kände ändå inte att jag hade gjort bort mig. Det kändes som om mannen i soffan mitt emot faktiskt tyckte om mig lite grann. För att jag var människa och för att han sannerligen verkade tycka om människor.
Mandelpotatis eller asterix? Inte skulle väl jag avgöra? Mandel fick det bli förstås, och Torgny Lindgren ansåg det vara ett bra val. Och jag kände mig lite stolt.
Skrev om landsbygdens människor
Författaren Torgny Lindgren dog den 16 mars, 78 år gammal. Han föddes och växte upp i Västerbottens inland och flyttade som vuxen till Småland. De sista åren bodde han och hans familj i en gammal prästgård i Rimforsa i Östergötland.
Han gav ut omkring 20 romaner samt noveller, dikter och dramer. Många av dem handlar om människor på landsbygden i Västerbotten. En av hans mest kända romaner är Ormens väg på hälleberget från 1982, vilken senare blev film med Bo Widerberg som regissör.
Torgny Lindgren valdes in i Svenska Akademien 1991.
