Storbönderna brukade gå till attack när den unge Gunnar Sträng, uppflugen på östgötska mjölkbord, stod och agiterade mot statarsystemet.
Den efterföljande brottningsmatchen i gräset om hur Sveriges framtid skulle se ut, vanns alltid av den blivande finansministern.
Men senare i livet var urstarke Sträng ibland i otakt med tiden.
När Saab 1953 lanserade den första svenska datorn BESK, sa den forne lantarbetaren i ett famöst uttalande:
”Det behövs högst två datamaskiner i världen och ingen i Sverige.”
Ett omdöme fullt i klass med när Deccas skivbolagsdirektör 1963 avfärdade Beatles med orden ”Gitarrband är ute”.
För framtiden är svårare att förutsäga än vi ofta tror.
Och tur är kanske det, ja, möjligen rent av trösterikt, speciellt i en värld där trumpnissar av olika slag försöker sätta agendan.
2010 hamnade jag i det lilla mysiga leklandet Mulle Meck i Hudiksvall, där barnen kunde provköra roliga maskiner och makalösa manicker.
Själv drog jag mig omsider undan i en läshörna och fann i bokhyllan ett exemplar av gamla ”När Var Hur” (minns ni den?) från 1960.
I en ambitiös artikel på drygt 20 sidor refererades hur dåtidens främsta framtidsforskare trodde världen skulle se ut 50 år senare.
Exakt där jag av en slump just råkade befinna mig, alltså.
Det var märklig läsning. Men viss tvärsäkerhet konstaterade expertisen exempelvis att vi 2010 skulle kunna flyga jorden runt på en och halv timme.
Stambanans tåg gick också i rasande hastighet, bilar kunde flyga, cancerfrågan var löst, klimatet kunde styras, sömnen begränsas till två timmar per natt tack vare ”uppiggande elektriska vibrationer” och månen hade städer som låg under ett slags jättelika syresatta ostkupor.
All näring skulle vi få igenom sådana där astronautpiller som jag själv drömde om när skolköket i Asby serverade kålsoppa.
Inget stämde alltså.
Ingenting.
Framförallt hade ingen av dessa skarpa hjärnor förutspått den digitala revolutionen i form av smartphones, internet och (sorry Gunnar Sträng) datorer i var mans hem.
Så vad lära vi av detta? Mer än att vi nog ska vara försiktiga när det gäller allt från domedagspredikningar till – om nu någon till äventyrs äger detta i dessa bistra tider – överdriven optimism?
Kanske att det enda vi vet är att vi inget säkert vet.
Den berömde siaren Nostradamus hävdade att vi med tiden kommer att bli över 200 år gamla, lära oss tala med djuren och behöva licens för skaffa barn – innan jorden slutligen går under ”i eld och hetta” år 3327.
Ska jag själv ändå våga tippa hur världen ser ut om ett halvsekel, tror jag energifrågan är uttjatad och löst, tack vare nya batterityper och den evighetsmaskin som är gul och kallas solen.
Däremot vete fåglarna när det gäller världens växande sopberg, nya pandemier och människans till synes eviga smak för makt, våld, övergrepp och förtryck.
Och några piller som ersätter en välgrillad biff kommer förstås aldrig på fråga.
Men jag bara killgissar, förstås.
