Tomtar är väl ingen konst?

Åh, den kommer jag ihåg. Men minns du konstnären bakom tomten? Troligen inte. Såvida den som höll i penseln inte hette Carl Larsson, John Bauer eller Jenny Nyström förstås. 

Men hur många minns den produktive mästerillustratören Helge Artelius vars muntra tomtar har dekorerat julhem i generationer? 

Eller illustratören Anders Olsson vars julbonader spred stämning i kök och utedass runt hela Sverige. Mest känd som ”tomtemålaren” men det var inget han var särskilt stolt över: ”John Bauer målade ju inte bara troll” lär han ha sagt och kallade sig hellre nakenmålare. Några av hans lättklädda damer under bar himmel var så vågade att de veks ut i 1960-talets herrtidningar.

Romantiserade drömjular

Trots skickligt måleri har folkkära julmotiv, där mor är rar och barn och tomtar tindrar, inte alltid uppnått respekt i kräsna konstkretsar. För vad är väl ett rart julkort i tider då ironisk konceptkonst med konsumtionskritisk blick har värderats högre än idealiserade drömjular? Till och med Carl Larsson har till och från stämplats som nationalromantiskt förljugen. Även om konstmarknaden har sagt något annat. 

Men den som får krupp av tindrande tomtebolycka kan alltid glädja sig åt den vresige gårdstomten som ringlar som en grå ylletråd genom julens folkliga konsthistoria. Det har bland annat den ansedde naturmålaren Harald Wibergs små försynta tomtefigurer bidragit till. 

Något som skaver

Ta även en extra titt på den mångsidige Anders Olssons färgsprakande jular. I vissa av hans bilder är det något som skaver. För när den vänliga julgubben oväntat förvandlas till en elak retsticka blir det plötsligt dålig julstämning i rummet. Kanske tar tomten familjen i örat för att ha försummat gårdens djur. Vilka han ju månar extra om i den stjärnklara julnatten. 

1. Carl Larsson (1853–1919) Drömjulens mästerregissör

Carl Larsson kunde konsten att regissera en drömjul med sin pensel. Den som har kommit att bli sinnebilden av julstämning, familjelycka och tradition och något att sukta efter. I boken ”Ett hem” beskriver Carl Larsson familjens julfirande på Lilla Hyttnäs i Sundborn utanför Falun i Dalarna: ”Det är sannerligen en äkta julstämning här, med de båda gamla och alla barnen, de rara tjänarinnorna och den hederlige Johan. Och här sitter jag som en patriark och delar ut julklapparna från alla till alla. I spiseln spraka och knastra hela vedträn och mitt i salen ståtar den vackraste av de granar vi på morgonen tagit från skogen. Du härliga midvintersfest här i Norden!”

2. Harald Wiberg (1908–1986) Såg tomten med egna ögon

”Tomten bodde på farbror Calles gård.” Rubriken till Lands reportage om Harald Wiberg för några år sedan var inget påhitt. För som barn hade konstnären själv sett den riktiga tomten. Och visst såg den lille gubben som smög omkring på släktgården Koltorpet i småländska Ankarsrum ut som den han illustrerade till Viktor Rydbergs ”Tomten” många år senare: ”Inte mycket högre än en uppsträckt kattrumpa. Stor näsa, vitt skägg, stora händer, luva och grå kläder. En skygg men vänlig liten figur.” Som han beskrev gårdstomten han sett för Lands Petter Karlsson i en intervju för Tranås-Posten på 1970-talet.

3. Helge Artelius (1895–1989) Hade aldrig några utställningar

”Han gjorde inte mycket väsen av sig och hade inga utställningar under sin livstid. Trots att han är helt i klass med Jenny Nyström.” Så säger Anne-Marie Jacobsson i en intervju i Land i samband med att hon och redaktörskollegan Anne-Marie Jacobsson gav ut boken ”Artelius” 2015.

Ett slags upprättelse, kan man säga, åt den oerhört produktive och drivne Helge Artelius vars bilder nog många känner igen från 1940- och 1950-talens jultidningar, böcker, vykort och bokmärken. 

4. Curt Nyström Stoopendaal (1893–1965) Målade som mamma

När lille Curts mamma Jenny målade tomtar för att försörja familjen Nyström Stoopendaal i Kalmar hjälpte Karin från Kristvalla till med att ta hand om Curt. Men att han blev inspirerad av sin mammas måleri går inte att ta miste på. Och som modell åt mamma konstnären var han väl bekant med ateljélivet. Detta plus en helt egen talang resulterade i att han som vuxen jobbade som reklamillustratör och tomtemålare i en anda som påminner starkt om hans berömda mammas.

5. Anders Olsson (1913–1999) Höll sig för sig själv

Hans julmotiv trycktes i miljoner och för några tioöringar spred de idyllisk stämning hemma i stugorna. Men på konstskolan höll han sig mest för sig själv. För klasskompisarnas moderna idéer förstod han sig inte på. ”De målar som barn”, lär han ha sagt om kommande stjärnor som Olle Olsson Hagalund och Sven X:et Erixson. Själv lyckades han fånga tomtens yviga skägg och kossans idisslande mule i minsta detalj. 

Förutom julen (och en och annan naken kvinna) skildrade han livet på landet med mjölkning, plöjning, harvning och höhässjning. Så långt från tidens abstrakta måleri man kan tänka sig. 

6. John Bauer (1882–1918) Tragedin avslutade en lysande karriär

Trollens och tomtarnas mästare drunknade på Vättern med hela sin familj endast 36 år gammal. Men redan som 31-åring peakade karriären för den geniförklarade och labile konstnären som fann sin inspiration i skogarna runt södra Vätterbygden i Småland. 1913 var nämligen året då hans käresta Ester Bauer fick vara modell för den undersköna Tuvstarr som troligtvis är hans mest berömda målning. Då hade han i och med boken ”Bland tomtar och troll” redan hittat stilen och mystiken som han alltid ska bli ihågkommen för.

7. Jenny Nyström (1854–1946) Jenny är mor till alla tomtar

Hon var en lovande talang redan som 19-årig elev på Konstakademien i Stockholm. I Paris utvecklade hon sitt måleri och hon medverkade på utställningar tillsammans med Carl Larsson, Nils Kreuger, Anders Zorn och Bruno Liljefors. 

Ändå övergav hon en lovande konstnärsbana för att bli illustratör och tomtemålare. För pengarnas skull. Hon fick nämligen slita för brödfödan när maken blev sjuk och hon blev ensam familjeförsörjare. 

Men hon var en konstnär med skinn på näsan och nya idéer. Julkort, till exempel, som var trendigt i Europa ville hon lansera även i Sverige. Men fick avslag från Bonniers. Däremot nappade Axel Eliassons konstförlag på idén och tomtetalangen själv blev förlagets stjärnillustratör. Den mer avancerade konsten fick hon lägga på hyllan men å andra sidan blev hon en av våra mest älskade skildrare av julen. Och tomtar ville hon fortsätta att måla så länge hon orkade, som hon sa i en radiointervju 1941.

8. Einar Nerman (1888–1983) Eleganten i tomteverkstaden

Konstnären som blev känd för den breda publiken med gossen med tändstickorna, ”Solstickan”, ritade karikatyrer för The Tatler i London, gjorde skämtteckningar för svenska Figaro och Söndagsnisse samt var danskonstnär. 

Han illustrerade även barnböcker och i boken ”Tomtar och troll” så han var bekant även med bondekulturens väsen. Men hans tomtar gav julen en renare, enklare och mer stiliserad karaktär än samtida tomtemålares.

9. Aina Stenberg (1885–1975) Inspirerades av Dalarna

Barnböcker, adventskalendrar, julpublikationer och de mest sagolika julkort. Flera av bildkonstnären Aina Stenbergs lätta, ljusa illustrationer verkar vara inspirerade av Dalarna och Siljansnäs dit hon flyttade med sin man som var mas. Kurbits, fiolspel, granna folkdräkter och dalahästar som i en böljande långdans med penseln.

10. Elsa Beskow (1874–1953) Julbock i stället för tomte

Nja, någon tomtemålare var hon kanske inte. Elsa Beskow var däremot en fena på att skildra jular från 1840-talet då böckerna om tant Brun, tant Grön och tant Gredelin utspelar sig.

I boken ”Petter och Lottas jul” från 1947 skriver hon:

”På den tiden var det inte jultomten, som kom med julklappar, det var en stor julbock som kom in och stötte med käppen i golvet och frågade ’Finns det några snälla barn här'.”