Familjen Rosén i Lidhult byggde nytt hus i gammal stil

Johanna Rosén har satt sig på favoritplatsen i huset, vid skrivbordet på glasverandan. I fönstret dinglar gurkorna och i Johannas famn har den stora, vita hönan boat in.

Pardörrarna står oftast på vid gavel sommartid och då passar hönsen på att ta sig en tur in i huset.

– Det låter ”tapp, tapp, tapp” på klinkergolvet. När vi har kalas får de komma in och äta smörgåstårta, skrattar Johanna.

Nytt hus med gammal still

Den som kör förbi det stora, röda trähuset på vägen mellan småländska Lidhult och halländska Unnaryd kan inte tro annat än att huset har legat där i minst hundra år.

Så är det inte alls. Johanna och Magnus Rosén började bygga sitt drömhus för nio år sedan.

Men historien började inte där. Den började innan de ens riktigt blivit ett par. Magnus bodde i hus inne i Lidhult men trivdes inte med att ha grannar ända in på knuten.

Läs också: Fredrik och Lina har byggt nästan allt själva

Köpte förfallen gård i Öxnalt

Han bestämde sig för att leta upp ett ställe där han ville bo för livet, satte sig på motorcykeln och började söka av en radie två mil runt samhället.

I Öxnalt gjorde han halt. Där låg Södregård, ett förfallet ställe men vackert beläget precis vid infarten till byn.

Han tog kontakt med ägarna och fick efter lite om och men klartecken för att köpa gården.

Magnus och Johanna, som just höll på att bli ett par, tog sig en närmare titt.

– Jag minns när vi klättrade upp på rännet till uthuset. Jag frågade om hon tyckte att jag skulle köpa stället, säger Magnus.

Johanna sa ja – och det var förstås till mer än husköpet. Ett år senare flyttade de in i gårdens gamla bostadshus med tanken att renovera det.

Men redan efter att ha plockat ner klädselbrädorna på halva fasaden gav de upp.

– Det var så mycket maskhål i timret att det såg ut som om en skytteförening stått och skjutit med hagelbössor på huset, säger Magnus.

Bygga nytt i gammal stil

Den stora, nedgångna ladugården revs för att ge plats för ett nytt boningshus.

De började rita själva på huset. Ritningarna finslipades sedan av en arkitekt.

– Vi ville bygga i samma stil som de gamla husen här i byn har, säger Magnus.

Johanna är uppvuxen i ett liknande men lite mindre 1700-talshus i grannbyn Torseryd.

Familjens nya hus fick samma planlösning som i det huset för övervåningen.

– Då delade jag och min syster på ett stort lekrum och hade varsitt privat krypin vid sidan om. Det har Anja och Anton också fått, berättar Johanna.

På bottenplanet har de istället valt en öppen planlösning med kök, stor matsal och vardagsrum i ett.

Läs också: Hemma hos familjen Lind är nästan allt återbruk

Stor eldstad skapar rumslighet

För att skapa lite rumslighet murades en stor eldstad med vedspis och en kakelugn, återbrukad från ett annat hus i byn, upp mitt i huset.

Stormarna Gudrun och Per, som slog hårt i trakten, fördröjde byggstarten men 2007 fanns det äntligen en ledig grävmaskin och grunden kunde gjutas.

Snickarar av eget virke

Året därpå restes stommen av virke beställt från ett litet sågverk.

– Det är det enda jag inte har vågat mig på att göra själv, säger Magnus, som annars har snickrat det mesta av trä från den egna skogen i uppväxtbyn Glamshult.

Han hjälp av en snickare under några veckor med att sätta in fönstren, specialbyggda av ett par gamla bröder i Olshult, och få upp innerväggarna.

Sedan kunde han fortsätta på egen hand med att klä huset, sätta upp gipsskivor och lägga golv. Listerna tillverkades på grannstället, på Gert Holgerssons hyvleri.

– Vi har haft lokala hantverkare hela vägen, säger Magnus.

Johanna, som är utbildad bildlärare, stod för färgsättningen, spacklingen och målningen med linoljefärg vid sidan av marktjänsten. Att hon gillar färg råder det ingen tvekan om!

Flyttade in i drömhuset till jul

Till julen 2009 var nedervåningen klar och den 23 december flyttade familjen, som förutom Magnus och Johanna då även bestod av ettåringen Anja, in i ett hus som var precis vad de drömt om.

Lagom till att lillebror Anton skulle anlända tre år senare blev övervåningen klar.

Eller klar och klar… fortfarande fattas det en del lister och annan finputs samtidigt som nya projekt har tillkommit.

Läs också: Livet på lantgård kan vara rena medicinen!

Drabbades av utmattningsdeprssion av bygget

Bland annat har de byggt en nästintill myggfri balkong att njuta av sommarkvällarna på.

Allt har inte varit en dans på rosor. För några år sedan drabbades Johanna av en utmattningsdepression.

– Ett sådant här projekt sliter. En dag kom jag inte ur sängen, säger hon.

– Det var helt galet som vi höll på i många år med sena kvällar varenda dag, tillägger Magnus.

Efter flera års sjukskrivning och rehabilitering arbetar Johanna nu inom ett helt nytt yrke, som allt-i-allo på en handelsträdgård inne i Ljungby. Och älskar det!

Intresset för allt som växer märks både i rabatterna och inomhus, där välkomponerade buketter lyser upp på borden.

Orken har börjat återvända och med den suget på nya projekt.

Dottern ska få egen stuga

Bakom huset ska det anläggas en skogsträdgård och byggas ett orangeri av tillvaratagna fönster från den gamla kvarnen i Lidhult.

I planen ingår också att byta ut alla fönsterglas i boningshusets mot gamla, munblåsta. Och så har Anja, som har hunnit bli tonåring, pixat gårdens minsta stuga för att flytta ut.

– Vi ska börja renovera den till vintern!