Mariette lyckades fly från sekten – efter 25 år

Tjugo år efter flykten från scientologernas huvudkvarter i Kalifornien, USA, släpper Mariette Lindstein, 66 år, sin skakande historia i självbiografin Lång väg hem – Mina 25 år i sekten.

Redan 2015 debuterade hon som författare med boken Sekten på Dimön. Sedan dess har det blivit en rad fiktiva böcker. Hennes nervkittlande spänningsromaner har sålts i över en miljon exemplar – i 14 länder.

– Det krävdes alltså att jag skrev nio romaner inspirerade av mitt liv samt hundratals timmar terapi innan jag var redo. Att skriva den sanna berättelsen har fått alla bitar att falla på plats.

Mariette förklarar att det har varit viktigt för henne att få perspektiv.

– Jag behövde de här åren för att landa i verkligheten och kunna vara självkritisk. Om jag skrivit boken tidigare hade den blivit bitter och utan självinsikt.

Äventyrslysten och nyfiken

Allt startade då hon var 19 år och hennes kille blev medlem i scientologerna. Eftersom Mariette var både äventyrslysten och nyfiken gick hon själv några av rörelsens utbildningar. Efter en tid blev hon anställd och fick gå kurserna gratis.

– Jag och min dåvarande pojkvän ville hitta på något spännande samtidigt som vi tyckte att scientologernas vetenskapliga grund verkade vettig och intressant. Därför flyttade vi från Halmstad till Malmö för att arbeta på scientologikyrkan där.

Förhållandet med sambon tog slut och Mariette träffade en annan man som hon gifte sig med och fick en son. Han var VD för scientologikyrkan i Malmö och Mariette avancerade allt högre upp i hierarkin.

Paret blev ombett att flytta till scientologernas högkvarter i öknen ett par timmars bilfärd från Los Angeles i USA. Där skulle de jobba under ledning av grundaren L Ron Hubbard, science fiction-författaren som utvecklade scientologiläran 1952.

– Mina föräldrar var väldigt misstänksamma mot rörelsen och försökte förgäves övertala mig att inte flytta dit. Jag ville fortsätta mitt äventyr. Tänk vad häftigt och roligt att få jobba i självaste högkvarteret i USA.

Och det var ju bara att hoppa av om hon ångrade sig, tänkte hon.

Stängsel med sylvassa spetsar

Högkvarteret Gold Base var en mäktig plats: mer än 500 tunnland stort med bostäder, egen golfbana, filmstudio, produktionsbolag och scientologernas internationella ledning som Mariette snart ingick i. Totalt bodde ungefär 700 personer där, från olika länder.

– Det var som en egen liten stad mitt i öknen och här togs vi emot väldigt väl. Alla var glada och trevliga, vi fick positiv uppmärksamhet och personalen hade roliga fester. Och det höga stängslet som omgärdade hela området med sylvassa knivliknande spetsar var ju precis som vi fick berättat för oss enbart till för att hålla obehöriga utanför. Trots att taggarna pekade inåt …

En sak som Mariette och hennes dåvarande make dock reagerade på var att alla barn skulle bo i ett barnhem i Los Angeles. Familjerna fick enbart träffas på helgerna.

– Vår son var bara tre år och vi tyckte förstås att det var jättejobbigt att lämna bort honom. Men vi tänkte att det kanske var bäst så med tanke på hur mycket vi jobbade med att sprida scientologin vidare runt om i världen. Och vi fick ju träffa honom på helgerna.

Alltmer paranoid

När grundaren L Ron Hubbard dog 1986 och David Miscavige tog över som ny ledare förvandlades tillvaron. Speciellt efter en kritisk artikel i tidningen Times Magazine. Lägg därtill flera stämningar mot rörelsen och att David Miscavige enligt Mariette blev alltmer paranoid.

– Vi jobbade otroligt mycket, det blev runt fyra timmars sömn per natt och det kunde gå flera veckor utan att vi fick träffa vår son. Det var naturligtvis hemskt.

Och även om Mariette hade kommit högt upp i graderna och arbetade direkt under David Miscavige fick hon under de sista åren aldrig lämna området.

– Regler portionerades ut vartefter och blev märkligare och märkligare. Om allt hade kommit på en gång skulle vi garanterat ha hoppat av i ett tidigt skede.

Till exempel var det regel att telefonsamtal avlyssnades och brev censurerades.

– Många undrar hur vi kunde gå med på allting och tycker det är kons­­tigt att vi inte reagerade starkare på manipulationen, makten, kontrollen och förtrycket. Men ju fler gånger man blir inpräntad hur någonting är, desto mer börjar man tro på det. Speciellt om man inte har någon kontakt med omgivningen.

Det är så hjärntvätt fungerar, konstaterar Mariette.

Gränsen var nådd

Droppen för Mariette var då ledaren David Miscavige misshandlade en av hennes kolleger. Själv kunde hon intala sig att hon förtjänade övergreppen men att se en kollega bli nedslagen var outhärdligt.

Så hon bestämde sig för att försöka rymma – precis som Dan Koon hade lyckats göra, hennes nya kärlek.

– Överallt fanns beväpnade vakter och stängslet var näst intill omöjligt att ta sig över. Och utanför är det öken med hetta, skallerormar och prärievargar.

Därför bestämde sig Mariette för att spela självmordsbenägen.

– Jag skickades till ett rehabcenter i centrala Los Angeles som inte var lika övervakat.

Härifrån lyckades hon smita och hoppa på en buss. Allt hon ägde var 200 dollar som hon sytt in i behån.

– Ändå har jag nog aldrig känt mig så fri.

Hon ringde Dans mamma och fick tag i honom hos henne i San Francisco.

– Nästa dag kom han och hämtade mig. Scientologerna jagade mig i en vecka men gav sedan upp.

Enorm omställning

Året därefter rymde även hennes son som vuxit upp i högkvarteret. Han har fru och två barn, bor i dag i Los Angeles och arbetar med special­effekter till filmer som Avatar.

Efter flera år har de lyckats etablera en fin kontakt igen.

Mariette och Dan Koon, som hon gifte sig med, stannade kvar i USA till 2011. Då flyttade de till hennes hemtrakter i Halmstad. Här bor de i ett hus i Marbäck vid havet med sina tre gårdshundar.

Men det var en enorm omställning att komma från den världsfrånvända miljön hon hade befunnit sig i under 25 års tid.

– Innan återkomsten till Sverige jobbade jag i sju år som barnflicka hos en underbar familj i San Francisco. De hjälpte mig på min långa väg tillbaka till ett normalt liv.

Efter en tid återfick hon kontakten med föräldrarna.

– Jag började träffa dem om somrarna, sedan fick vi nio år tillsammans hemma i Sverige innan de båda gick bort. Något som betydde massor för oss alla.

Men det krävdes många timmar av terapi innan Mariette kunde lägga det som hänt i sekten bakom sig.

– Tiden tillsammans med min psykolog räddade så gott som livet på mig.

Förföljdes på nytt

När Mariette började berätta om sina traumatiska upplevelser och ge ut böcker om sekter inleddes en ny förföljelse av henne. Det värsta scientologerna vet är avhoppare och förrädare, berättar hon,

– Jag märkte att jag blev förföljd, de ringde mitt i natten, andades i telefonen och hackade min dator.

Även om hon tror att självbiografin kommer att provocera än mer och skulle kunna leda till nya hot har hon bestämt sig:

– Jag måste helt enkelt fortsätta att tala ut. Det här är så viktigt att upplysa om för att hindra andra från att hamna i en liknande situation. Inte minst ungdomar.

Därför föreläser hon även på skolor.

– Och det handlar inte bara om sekter. Sektmentalitet finns lite överallt i samhället, i ett misshandelsförhållande, på en osund arbetsplats eller när någon blir mobbad.

Mekanismerna är desamma.

Mariettes råd till avhoppare

1. Lyssna alltid på magkänslan. Om det känns fel är det bäst att lämna rörelsen så fort som möjligt. Helst innan du har blivit ännu mer insyltad. Din inre röst har sällan fel.
2. Försök att hålla kontakten med familj och vänner utanför. De kan vara vägen ut när du vill lämna. Och om möjligt försök att hålla kontinuerlig koll på vad som händer utanför. Det är lätt att bli isolerad när man lever under förtryck.
3. Det finns många berättelser från avhoppare på nätet. Läs vad de skriver. Deras insikter kan tala till dig.
4. Tänk på att din integritet är viktigare än att inordna sig i flocken.