Sommaren 2012 var det nära att ta slut på bara några sekunder. Den då 19-årige Axel Schylström hade börjat klättra upp på ett tåg på centralen i Norrköping när det blev överslag i elledningen och en blixt slog ner i honom.
Axel föll medvetslös till marken. 16 000 volt hade gått genom hans kropp. Han brann inte, men det slog enstaka lågor om honom. Brännskadorna var allvarliga. Under en tid svävade Axel mellan liv och död.
– Jag hade tur. I liknande olyckor är det ju många som stryker med. Men jag akutopererades direkt och läkarna fick kontroll på allt tidigt. De sa att mina chanser hade minskat om jag inte hade varit så vältränad, säger Axel Schylström till Land.
Tredje gradens brännskador
Han fick brännskador av tredje graden på 70 procent av huden. Mest omfattande blev skadorna på vänsterkinden, halsen, övre bröstet, ryggen och höger ben. När Axel hittades av ambulanspersonal och vaknade till liv igen förstod han inte hur kritisk situationen var.
– Jag var väldigt lugn eftersom jag inte hade ont någonstans förutom i ryggen. Jag låg obekvämt över ena rälsen. Inte ens i ambulansen fattade jag vad jag hade råkat ut för, berättar Axel.
Från de närmst efterföljande dagarna har han inga minnesbilder eftersom han var så stark medicinerad. Inte heller vad som hände fram till ungefär tio minuter innan det nästintill fatala busstrecket på tågstationen två dagar innan studenten skulle firas. Även kompisen som var med fick brännskador, men långt ifrån av samma grad som Axel.
Räddades med kortison
Axel stod under ständig läkarvård i tre och en halv månad. En överreaktion på en medicin gav 280 i puls och hans liv räddades genom att kortison sprutades in kroppen. Han fylldes också med vatten så att han gick upp 30 kilo. En nödvändighet eftersom så mycket vätska rann ur såren.
Uppvaknandet i sjukhussängen, det tillfälle då Axel helt insåg vad som hade hänt, var panikartat:
– Jag blev verkligen livrädd… Det sved och gjorde ont i överallt, och jag kunde inte röra mig. Jag trodde inte det gick att ha sådan smärta. Vissa dagar var jag så deprimerad att jag tänkte ge upp helt. Jag visste ju ingenting om hur det skulle bli, det fanns mycket att oroa sig för.
– På sjukhuset erbjöds jag psykologhjälp. Givetvis har det varit tufft att psykiskt tackla det som har hänt mig fysiskt, men jag kan inte boka tid för mina känslor. När något dyker upp tar jag det kanske i stället med någon som känner mig bra, med mamma, pappa eller någon kompis. Men sorgen efter olyckan tar jag helst hand om själv, jag vill inte lägga min börda på andra.
Bra behandling
De omfattande brännskadorna kommer Axel alltid att bära med sig. Vissa av skadorna, som de på halsen och vänsterkinden har snyggats till betydligt. Axel har på olika sätt jobbat hårt med ärrbehandling och det har gett resultat.
– I dag är det utseendemässigt mycket bättre, ärren har bleknat och fått jämnare form. Dessutom har huden lättat upp lite, det är inte lika stramt längre. Jag genomgår fortfarande vissa silikonbehandlingar och har handsken kvar på vänsterhanden, säger Axel.
Tidigare i år stelopererade han tårna på högerfoten, som fick sig en rejäl smäll i olyckan. Efter den hemska händelsen trodde Axel att fotbollskarriären var över. Men nu är han tillbaka igen och har precis avslutat höstsäsongen med Skärblacka i division 4.
– Foten smärtar fortfarande. Men i dag har jag levt så länge med skadorna att jag tycker att jag får tåla lite smärta. Efter olyckan jag fått starkare psyke. Bland annat har jag lärt mig att jobba ännu hårdare för att nå mina mål.
Inspirerande föreläsningar
Sedan april förra året har Axel med sin egen historia i botten föreläst om inspiration, motivation och målsättning på skolor och företag i Östergötland. Han vill gärna få människor att inse att det verkligen går att komma tillbaka från alla slags knipor, om man bara själv bestämmer sig för det.
– Det behöver absolut inte vara slut om man råkar ut för någonting väldigt jobbig. Man kan vara en vinnare eller en förlorare, och man väljer helt själv. För mig har det till slut inte funnits något annat alternativ än att leva vidare som vanligt. Det gäller att ställa sig upp även när det gör ont och om jag kan vara en bra förebild blir allting på något sätt mycket lättare för mig, säger Axel Schylström.
– Många har undrat över hur jag trots allt kan vara så glad. Men jag har alltid varit skämtsamt och framåt, och jag kan ju inte förändra min personlighet bara för att jag har blivit svårt brännskadad. Jag tycker att mitt liv ska vara som det var innan, det behöver inte ändras på saker. Jag har precis samma möjligheter som alla andra.
Förhindrar inte kärlek
Vad gäller utseendet har Axel fått en ovanligt hård tackling. Men i dag har han vant sig vid blickarna.
– Det var jobbigt den första tiden efter att jag lämnat sjukhuset och folk tittade överallt. Men samtidigt kan jag inte göra någonting åt det heller, och jag vet att blickarna blir färre ju mer jag läker, säger Axel Schylström som inte stött på några hinder för framtida kärlek:
– Tjejmässigt är jag redo och har genom förhållanden, som dock har tagit slut, bevisat att brännskadorna inte stoppar någonting på det sättet.
