Det är tyst och fridfullt i Sara och Tomas Källströms timrade villa i Borlänge. Utanför droppar det från taken och solen skiner in genom köksfönstret. En plastback i köket där en randig kanin, en tiger och en isbjörn tittar fram vittnar om att här också bor två yngre familjemedlemmar.
Bara barnen fattades
Sara, 33, och Tomas, 42, blev ett par 2008 och tre år senare flyttade de in i huset. Saras pappa är timmerman och har timrat det från grunden; ett modernt timmerhus med stora ytor och gott om ljusinsläpp. Nu fattades bara barnen.
– Vi började försöka samma år som vi flyttade in och vi tänkte aldrig på att det inte skulle gå. Men efter att vi hade försökt i ett år utan resultat tog vi kontakt med vården, berättar Sara som är gymnasielärare i svenska och idrott och hälsa när hon inte är barnledig.
Sexlivet påverkas
Hösten 2012 fick de ett inledande samtal med en kurator på Borlänge sjukhus och Sara blev vägd och mätt.
– Det hände inte så mycket mer just då och vi hoppades ju fortfarande att det skulle gå på naturlig väg. Många säger ju att det brukar ordna sig om man bara slappnar av och inte tänker så mycket på det. Men det är svårt att inte tänka på det; det blir allt man tänker på till slut och all spontanitet i sexlivet försvinner när man ska ha koll på ägglossningen, säger Sara.
Upptäckte endometrios
Under en resa i Grekland i maj året efter blev hon akut inlagd på sjukhus för magont och flög hem till Sverige dagen därpå. Där visade det sig att en så kallad chokladcysta hade spruckit på ena äggstocken. Under operationen upptäcktes också en endometrios, en sjukdom där livmoderslemhinnan växer utanför livmoderhålan.
Omöjligt bli gravid
Beskedet från läkaren var att det skulle vara omöjligt för Sara att bli gravid på naturlig väg på grund av endometriosen och paret fick en remiss till IVF-kliniken i Falun.
– Allt snurrade. Jag blev ledsen och kände mig orolig för hur det skulle gå.
Artificiellt klimakterium
För att förbereda inför en assisterad provrörsbefruktning, IVF, fick Sara recept på hormonsprayen Synarela som skulle lugna endometrioshärdarna genom att försätta kroppen i ett articfiellt klimakterium i sex månader.
– Det var jättejobbigt. Jag hade vallningar och gick omkring med en solfjäder för att hålla mig sval. Men det jobbigaste var ändå ovissheten, att man ger sig in i något som man inte vet hur det ska gå.
Jobbiga frågor
En annan jobbig del var omgivningens frågor: När ska ni skaffa barn då?
– Det gör så ont och man är så skör och det är den sista frågan man vill ha, säger hon.
Och även om frågan sällan ställdes rakt ut så kom ämnet barn ofta upp i fikarummet och i möten med grannar och bekanta.
– Varje gång barnpratet började kände jag mig helt kall inombords. Jag kunde prata med några av mina närmaste om det, men man orkar inte gå in på det med alla. Ofta kändes det otroligt jobbigt.
Stöttade varandra
Det skramlar till i hallen och Tomas och barnen kommer in. Tvååriga Maja är strålande glad och rosig om kinderna när hon klättrar upp på en stol vid vid köksbordet. Sex månader gamla Lukas blir inburen i pappas famn och snart är köket fullt av liv.
– Jag och Tomas har stöttat varandra i det här jobbiga, säger Sara. Och när jag har öppnat upp och berättar om det har det visat sig att flera personer i min närhet gått igenom samma sak.
Två befruktade ägg
Den första IVF-en misslyckades. Ett ägg sattes in men tog sig inte. Andra gången fanns det två befruktade ägg att sätta in.
– Jag tyckte att det var jättejobbigt att låta dem sätta in båda, det ena hade ju kunnat frysas ner om det andra inte tog sig. Men det ena ägget tog sig och blev sedan till lilla Maja, berättar Sara.
Intervjuer med barnlösa
Under tiden för IVF-behandlingen skrev Sara anteckningar som hon nu sammanställt i en bok, tillsammans med intervjuer med andra barnlösa, både kvinnor och män, och vårdpersonal.
– Det är den boken vi hade velat ha när vi var i processen, säger Tomas. Att läsa om någon som har gjort samma sak.
Mirakulöst gravid igen
Reaktionerna på boken har nästan uteslutande varit positiva, men några läsare har anmärkt att Sara och Tomas skulle ha haft det “för lätt.” De fick ju lilla Maja och sedan blev Sara mirakulöst gravid på naturlig väg med Lukas.
– Alla gör ju sin egen resa och det går inte att jämföra, menar Sara. Och visst, vi behövde bara göra två försök med IVF.
Längtan och bakslag
I boken “När ska ni skaffa barn då?” skriver hon med stor inlevelse om den jobbiga tiden, om hopp, längtan och bakslag. Förutom att boken ska vara ett stöd till andra i samma situation, så är tanken också att man kan be sina anhöriga läsa den när man går igenom en IVF.
– Man kanske inte orkar prata om det. Då kan man räcka över den och säga: Här, läs, sammanfattar Sara.
Detta är IVF
Assisterad provrörsbefruktning, IVF, har vuxit i Sverige de senaste åren och nu räknar man med att tre procent av alla barn som föds tillkommit via IVF.
Vid IVF-behandling låter man spermien befrukta ägget utanför kroppen. Först stimuleras kvinnans kropp med hormoner för att fler ägg ska mogna, därefter plockas äggen ut från kvinnans äggstockar genom att läkaren för in en tunn nål i äggstocken via slidan med hjälp av ultraljud. Mannen får lämna sperma och rörliga spermier och ägg förs samman i en odlingsskål så att befruktning kan ske. Efter mellan två och sex dagar återinförs ett eller två befruktade ägg i livmodern.
Källa: Fertilitetscentrum
Detta är endometrios
• Endometrios innebär att livmoderslemhinnan växer utanför livmodern och det orsakar i sin tur ofta inflammation. Inflammationen kan leda till smärta och ibland till att det bildas ärrvävnad och sammanväxningar.
• Alla som har endometrios har inte besvär, men några vanliga symptom är menssmärtor, mellanblödningar, smärtor vid samlag och svårigheter att bli gravid.
• Det kan ta lång tid att få rätt diagnos men det finns flera mottagningar som är specialiserade på endometrios, till exempel Nationellt endometrioscentrum i Uppsala och Endometrioscentrum i Huddinge söder och Stockholm.
Källa: Vårdguiden
