Vill du också sköta din egen väg för att ge värdefulla ängsblommor en fristad? Här är några tips som bygger på litteraturgenomgången Från vägkant till ängsvägkant – är det möjligt?
Bekämpa skurkarna
Lupiner är den invasiva art som är värst spridd just i dikesrenar. De kväver andra växter med sina täta bladverk och binder luftens kväve i marken. Gödningen gör att ängsblommorna inte klarar sig. Slå av dem flera gånger per säsong och ta bort fröställningar så att de inte fröar av sig. Andra invasiva arter är jättebjörnloka och vresros. De kan också ta över.
Skär, krossa inte
Ängsblommor vill ha det magert och när en slåtterkross med kedjor mosar sönder grönmassan frigörs maximalt med näring så att de konkurreras ut. Lie eller andra skärande maskiner är bättre.Läs också: Experten: Så slår du gräsmattan med lie
Spara på fröna
När dikeskanten slagits med lie kan det slagna höet ligga kvar någon dag tills fröna lossnat och fallit till marken. Du kan också flytta nyslaget hö och låta det fröa av sig på en dikesren som inte är så rik på örter som de andra.
Ta sedan bort det klippta så att inte allt det gröna göder vägkanten, då har inte späda örter en chans och små fröer har svårt att gro under täcket.
Putsa efter behov
Lär känna din dikeskant och slå efter behov. Grundregeln är att man ska putsa kanske två eller tre gånger per säsong men titta på växterna och anpassa dig. Om kanten är en frodigt grön, välgödd gräsmatta kan du slå flera gånger för ge späda örter en chans. Är kanten grusig och extremt näringsfattig kan du till och med låta lite hö ligga kvar om du vill. Titta också på tidiga blommor och låt dem sätta frö innan du slår första gången.
Jobba smart
Hinner du inte allt? Låt klippet ligga kvar på de magraste avsnitten och lägg energin på avsnitt av vägkanten där det gröna gräset tagit över och marken är alldeles för kväverik. Behöver du ge bilisterna bättre sikt kan kurvor och skymda avsnitt slås oftare medan raksträckorna får stå orörda längre så att tidiga växter hinner fröa av sig.
Läs också: Fem steg: Så gör du en egen sommaräng
