Stånds – det giftiga ogräset som också gör nytta

Nej , stånds räknas inte som en invasiv växt. Uttrycket invasiv används om en främmande växt som kommit in i en ny miljö och där slår ut inhemsk flora. I stället är stånds ett inhemskt ogräs som ställer till stora problem om den får fäste i vall eller betesmark. Samtidigt är stånds livsnödvändig för många insektsarter.

Ogräset stånds, Jacobaea vulgaris, är tack och lov inte så vitt spridd än så länge. Det finns främst i södra Sverige men går att hitta ända upp i Norrlands kustland. På vissa platser har den dock fått fäste och orsakar stora problem genom att helt ta över ängar och vall. Stånds får massor med flygande frön och kan dominera om den trivs på platsen.

Dödliga konsekvenser

Att få sin vall eller sitt bete till djuren invaderat av ogräset stånds kan få fruktansvärda konsekvenser. Vanligtvis undviker betande djur plantan som smakar illa men om det är brist på ätbart eller om stånds hamnar i fodret äter de växten ändå.

När stånds torkat smakar den inte illa och djuren kan äta utan att de märker det. Resultatet kan bli en förgiftning hos främst hästar, får och nötkreatur.

Stånds innehåller pyrrolizidinalkaloider som i sig inte är giftiga. Ämnena omvandlas i djurens lever till gifter som skadar cellerna. Om förgiftningen är så allvarlig att den leder till verkliga leverskador finns ingen behandling och djuret avlider.

Jordbruksverket har tagit fram råd för att hålla växten borta från betesmark, bland annat genom att ta bort ståndsplantor och så vallfrö i luckorna som bildas och att ta bort blommor innan de sätter frö.

Samtidigt är stånds på rätt plats en resurs som många insekter behöver. Under sensommaren är den en av de växter som ger mest nektar till fjärilar och bin per kvadratmeter. Stånds är lite av sensommarens sälg för insekterna.

Det finns också ett tiotal insekter som är beroende av stånds för att överleva. Ett exempel är karminspinnaren, Tyria jacobaeae, en av våra allra vackraste dagaktiva spinnare. Den har stånds som värdväxt och larverna använder giftet i plantan för att skydda sig mot att bli uppätna.

Så känner du igen stånds

Stånds är en perenn ört som växer på sandig, grusig gräsmark i vägkanter, skogsbryn, torrbackar, skräpmark och ängar.

Den är cirka en meter hög och har gula stjärnlika korgblommor med gul mitt. Den har parflikiga, mörkgröna blad och styva, upprätta stjälkar. Blommorna är gula med gul mitt och sitter i kvastlika samlingar högst upp på stjälken. Blomning juli-augusti.

I familjen stånds finns fler arter som i stället är mer eller mindre sällsynta, många av dem är också väldigt lika vanlig stånds. Två av dem är fridlysta – alvarstånds och flikstånds. 

Växter som liknar stånds

Korsört, Senecio vulgaris: Ett vanligt ettårigt ogräs som innehåller samma giftiga ämnen som stånds men är lättare att hålla ordning på eftersom den just är ettårig. Den blir cirka 40 centimeter hög och har blad som är blanka på ovansidan och håriga i övrigt.

Klofibbla, Crepis tectorum: Flerårig ört med gula blommor, upp till 60 centimeter. Den har tunna, raka stjälkar och fibblans typiska täta blomkorgar i glesa flockar.