Renen Vaggi kliver hemtamt in i köket hos i byn Gitton i Arjeplogs kommun. Ställer sig intill lilla Eila vid köksbordet och väntar på att bli matad med favoritgodiset – knäckebröd.
Är som en hund
Renen är som en hund för familjen och går ofta på promenad i koppel. När hon stöter på andra renar visar hon inget nämnvärt intresse eller tecken på igenkänning.
– Nej, det är som om hon tänker: Vad är ni för djur – och varför går ni här, säger mamma Nina och skrattar.
Exakt lika gamla
Vaggi och lilla Eila är bästa kompisar och faktiskt exakt lika gamla, föddes båda den 2 maj för 3 år sedan.
Det var en bekant till familjen som hittade den lilla nyfödda renkalven i ett skoterspår i en dalgång den dagen.
Troligtvis hade vajan blivit rädd för en skoter och sprungit därifrån, men hade ändå hunnit tvätta sin kalv innan hon försvann.
Riskerade att frysa ihjäl
Mannen bestämde sig för att ta med den nyfödda kalven hem, för att den inte skulle bli uppäten av ett rovdjur eller frysa ihjäl.
Dagen efter åkte han till grannsamebyn, och frågade Eilas farföräldar om de ville ta hand om kalven.
Så hamnade den hos familjen Fjellman, flyttade in i deras hus. De döpte kalven till Vaggi, som betyder dalgång på samiska.
– Men vi visste inte om hon skulle klara sig. Det gällde att få i gång hennes mage så hon skulle få i sig näring, berättar Nina.
Läs också: Se så gullig – lappgeten Melker är född!
Flaskmatade ett halvår
De första sex månaderna flaskmatade de henne, sedan började kalven äta torrfoder. Sakta men säkert växte hon upp till en frisk, ståtlig och mycket social ren som fritt går omkring på gården.
Om någon i familjen sysslar med något utomhus, följer hon med, lägger sig bredvid, och tittar på. Tar de en promenad – då gör Vaggi dem sällskap.
Lunkar sakta bakom och stannar när hon tycker det är dags att äta lite från marken.
– Andra går ut med sin hund, vi har vår ren med oss säger Nina.
Ska inte slaktas
Vaggi tycks ha ett särskilt band till 3-åriga Eila, de har vuxit upp tillsammans. Och Eila älskar sin tama ren.
Hon säger ofta till mamma och pappa att de får inte får slakta Vaggi.
– Nej, det tänker vi självklart inte göra. Hon är en familjemedlem. Vi får hoppas att hon lever i minst 15 år, säger mamma Nina.
Familjen hoppas också på att Vaggi ska få egna kalvar. Hon smet nämligen i väg ut nyligen under renarnas brunstperiod.
– Kanske får hon snart en kalv, det vore mysigt, en mini-Vaggi, säger Nina.
Läs också: Hela Sveriges älskling som blev bok: Kossan Margit!
