Nu börjar orrspelet – vårens mest magiska skogsljud

Orrspel är ett av vårens mest spektakulära naturfenomen i Sverige. Från mars till maj samlas orrtuppar på särskilda spelplatser där de spelar för hönorna i gryningen.

Att höra orrtuppar spela ger känsla av vildmark. Känsla av att vara liten i något stort som inte riktigt går att förstå sig på.

Fåglarnas bubblande och kuttrande sång sjuder mystiskt från någonstans bortom trädtopparna. Ljudet stiger och faller, ökar och minskar och tycks aldrig sluta.

Kanske är orrarna bara några hundra meter bort, kanske en kilometer eller mer. Orrspel hörs långt.

Ge dig ut i gryningen

Hönsfåglarna samlas på myrar, hyggen och tillfrusna sjöar för sitt spel. De är igång från gryningen till en bit in på morgonen, och slutet av april är den hetaste perioden.

Det går absolut att även få se dem. Vet man var de spelar kan man tälta nära myren och försiktigt kika ut på morgonen när spelet börjar komma igång. Men ligg kvar i tältet och stör inte!

Här och där i Sverige har fågelintresserade också satt upp enkla kojor och gömslen att övernatta i, från vilka skådespelet kan avnjutas på morgonen. Dessa kan lånas eller hyras. Sök på ”orrkoja” på internet.

Orrtuppens bubblande läte

Spelet är mer eller mindre intensivt. De svarta tupparna med sina buskiga röda ögonbryn bevakar sin egen plätt och gör då och då utfall mot varandra. Ibland ryker de ihop i riktiga slagsmål, men skadar knappast varandra.

Hela tiden ljuder den bubblande sången, och på närmare håll hörs även märkliga och hesa utbrott. Tschoo-ysch!

Hönorna kommer till spelplatsen under den så kallade hönveckan, vanligen i andra halvan av april, för att para sig och tupparna lägger då på ett kol extra i sitt spel.

Var kan man höra orrspel?

Redan att höra spelet på avstånd är alltså en stor naturupplevelse och chansen är fortfarande god i stora delar av landet, dock inte i rena jordbruksbygder och på kalfjäll. Det ska finnas ordentligt med skog uppblandad med myrar, hedar och andra öppna områden.

Nära städer är förstås svårt, men faktum är att orrspel går utmärkt att höra så nära huvudstaden som i Tyresta nationalpark, bara två mil från centrala Stockholm.

Orren är en av fem arter av skogshöns i Sverige. Övriga är tjäder, järpe, dalripa och fjällripa. Även tjädrar samlas och spelar på vårarna på särskilda platser. Men detta är mer i hemlighet, för tjäderns uppvisning hörs inte alls lika långt och den väljer inte lika öppna platser som orren.

Populärt med toppjakt

Beståndet av orre bedöms som ”livskraftigt” av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet. Fågeln är vanligare i Norrland och norra Svealand än söder därom.

I söder har den minskat betydligt sedan 1970-talet. Enligt Artdatabanken är en viktig orsak att öppna högmossar växt igen, vilket är en följd av dikning och nedfallande kväve. Utsläpp från trafik står för en stor del av detta kväve, varav mycket kommer inblåsande från kontinenten och faller ned med regn i framför allt sydvästra Sverige.

Men som helhet är orren inte hotad i Sverige. Den har inte missgynnats av modernt skogsbruk på samma sätt som tjädern, vars spelplatser kan försvinna när stora hyggen tas upp.

Inte heller jakt hotar fågeln och den jagas höst och vinter. En gammal och populär metod är toppjakt på vintern, när en eller flera orrar kan sitta i björkar för att äta björkknoppar. Det gäller för jägaren att smyga mycket försiktigt och krypa fram i snön för att komma inom skotthåll. Orrarna är mycket vaksamma.

Orre eller tjäder?

Att skilja på orre och tjäder är inte nödvändigtvis lätt, om man inte är van att se dem. Båda arters tuppar är kraftiga och svarta. Hönorna är brunaktigt spräckliga.

Tjädern är dock betydligt större. Grovt sett kan tjädertuppen i storlek liknas vid en grågås och orrtuppen vid en gräsand. Hönorna är mindre än tupparna och åtskiljandet blir svårare, men även där är tjädern tydligt större än orren.

Sedan finns en intressant sällsynthet som krånglar till det hela. Orre och tjäder ligger faktiskt så nära varandra artmässigt att de kan hybridisera. Avkomman är dock vanligen steril.

Korsningar mellan orrtupp och tjäderhöna kallas rackelhane och huvudet liknar mest en orrtupps, medan stjärten liknar en tjädertupps. Chansen att stöta på den är liten, men inte obefintlig.

Dess läte är lågmält och hest rasslande, så när du står där i morgonskogen och hör det jublande och bubblande orrspelet är inte rackelhanen iblandad.

Fyra spelande fåglar