Här räddar Lili Päivärinta skadade djur – sälkutar, svanar och ugglor får en ny chans

Engagemanget för djur har följt Lili Päivärinta genom hela livet. Vid sidan av artistkarriären har hon i många år lagt stora delar av sin tid på att hjälpa vilda djur som skadats eller hamnat i svårigheter.

För henne handlar arbetet ytterst om en enkel princip.

– På Djurens ö gör vi ingen skillnad mellan arter och jag tycker att alla skadade djur ska få en andra chans. Det handlar om grundläggande värderingar. Vi vill värdera alla lika, inklusive kråkor och skabbrävar.

Stiftelsen Djurens ö, med bas på Värmdö i Stockholms skärgård, firade 25-årsjubileum 2025. Arbetet sker helt ideellt och finansieras genom donationer. Ett femtontal personer är engagerade i verksamheten och ingen får lön. Veterinärer och annan expertis ställer upp gratis.

– Många tror att man har mycket pengar bara för att man är artist. Men så är det inte, de intäkterna går till min egen inkomst. Men nästan all min egen fritid lägger jag på djuren.

Rehab på tomten

Djuren som kommer till Djurens ö kan ha råkat ut för många olika saker: svanar som flugit in i glasrutor, ugglor som fastnat i skorstenar eller djurungar som blivit utan sina föräldrar.

– Ofta hjälper vi djuren i steg ett tills de kan släppas fria eller slussas vidare till andra viltrehabiliteringar. Utterungar till exempel, som blivit rätt vanliga, behandlar vi akut innan de får komma till Skansen. Tidigare tog vi hand om djur som behövde lång vård. Rehabiliteringen har då ofta skett på min tomt, men det fungerar inte i längden. Det kunde komma folk mitt i natten med skadade djur.

Vill höja statusen

Arbetet handlar ibland också om större fältinsatser i naturen och projekt för att skydda hela habitat. Tillsammans med Länsstyrelsen har Djurens ö till exempel anlagt en ny groddamm som ska invigas i vår.

– Tyvärr kan man inte rädda alla. Men jag vill gärna höja statusen för de vilda djuren. Viss jakt måste ju förekomma, då balansen i naturen på många sätt är störd i dag, men de vilda djuren behöver också få rätt förutsättningar för att kunna leva.

Ett djur som ofta får hjälp är skabbräven.

– De får medicin i maten och blir ofta friska igen. Framförallt vill jag inte att rävmammor ska skjutas för då kan ungarna ligga och svälta ihjäl.

Engagemanget går långt tillbaka i tiden. Som barn tillbringade Lili Päivärinta mycket tid i naturen i Stockholms skärgård och på Fårö.

– Jag har alltid känt väldigt starkt för vilda djuren överlag sedan jag var barn. Både jag och Susie tog hand om djur redan som små, det kunde handla om minsta insekt. Sen med åren var det kanske jag som hade det allra starkaste intresset.

Ibland följer systern Susie med på räddningsuppdrag. Systrarna uppträder fortfarande tillsammans och har arbetat med musik i över 40 år.

Drömmer om ett viltcenter

Nästa steg för Djurens ö är att bygga upp ett viltcenter på Värmdö som ska fungera både som viltsjukhus och informations- och besökscenter.

Planen är att verksamheten också ska kunna fungera som en satellitstation för hotade arter. Projektet har vuxit fram under tio års tid och väntar nu på bygglov från kommunen.

Den största belöningen, säger Lili Päivärinta, är stunden när ett djur kan återvända till naturen.

– Det allra bästa är när man lyckas ta hand om ett skadat djur som har haft väldigt dåliga odds och sen får släppa det fritt. Som sälkutarna Selma och Tubbe. När vi fick in dem vägde de 10 kilo styck fast de skulle väga 40 kilo. Vi byggde upp en anläggning med pool som de kunde simma i, sondmatade dem i början och till slut lärde de sig att jaga och äta fisk. Vi lastade dem i hundburar och åkte ut i skärgården till en ö och när de hasar sig ut i det kristallklara vattnet och simmar iväg vänder plötsligt Selma tillbaka och tittar oss i ögonen och man ser bara lycka. Det är ett av de starkaste ögonblicken jag varit med om.