När Emelie och Hampus Skoglund köpte hus på landet, strax utanför Alvesta, var de självklart att de skulle skaffa djur. Först kom de överens om en katt, men Emelie kom i stället hem med två. Sedan utökades familjen med en hund som kräver en hel del passning. Och om de ändå skulle vara hemma och ta hand om hund och katter kunde de lika gärna skaffa höns också, resonerade Hampus.
På tomten stod redan en gammal lekstuga som skulle få bli hönshus. Den visade sig vara i mycket sämre skick än de räknat med och av den ursprungliga konstruktionen återstår bara golvet som dessutom har fått ett nytt golv över sig.
– Det hade varit mycket enklare och billigare att köpa en materialsats till ett förråd och anpassat det i stället, förklarar Hampus och berättar att de i övrigt är nöjda med hönshuset.
Taket är höjt så att man kan stå bekvämt inomhus när man städar och plockar ägg. Den lilla ursprungliga verandan är inbyggd för att vinna utrymme. Allt är isolerat och el är indragen. Arbetet tog cirka en månad och båda hjälpte till att bygga.
Efter lite mer än ett år med höns konstaterar paret att det är ännu mysigare än de hade trott, särskilt sedan de vågade släppa hönsen fria i trädgården. Först var Hampus orolig att de skulle springa ut på byvägen, så han vaktade dem och försökte fösa tillbaka dem när de kom för nära. Men snart visade det sig att hönsen klarar sig utmärkt på egen hand.
– Att folk sänker hastigheten när de ser dem i trädgården är bara positivt, säger Hampus och berättar de att de har blivit av med en hel del sallad, samt fått en kruka med sommarblommor söndersprätt.
Han tar upp Mysan i famnen. Hon är den mest sällskapliga hönan i sällskapet och finner sig väl i att bli klappad.
– Nu märks det också vilka små personligheter hönsen är, säger Hampus.
När det vankas något gott kommer hela flocken på stört. De tar gärna hand om matresterna och pasta, ris, kokt potatis, quinoa och majs är godis som höns går igång på.
Alla höns har namn inspirerade av utseendet. Donna har längsta kammen, Goldie, Blanka och Blondie är vita. Tuppen och en av hönorna är vita med mörka rumpor och de enda Hedemorahönsen i gänget. De har fått namn efter bekanta i byn, Jossan och Johannes. Vad de tycker om detta låter vi vara osagt. De helvita och bruna är av rasen Lohman, en värphybrid. Att det blev just Lohman berodde på att man redan hade goda erfarenheter av dessa i släkten, som trevliga och bra värpare. De har nämligen inte kvar driften att ruva.
Äggen blir vita, bruna eller mellanbruna. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att visa höns värper vita ägg och bruna höns värper bruna, men hemma hos familjen Skoglund är det så.
Medan vi pratar trippar flocken runt som trädgårdsprydnader på gräsmattan. Tuppen övervakar sina hönor, håller utkik efter faror och varnar om gladan (rovfågel) syns till.
De två katterna och tryffelhunden kommer väl överens med hönsen. Hunden brukar inte vara lös på egen hand utan gå runt i lina. Han är lite nyfiken på dem ibland, men inte mer än så.
Nyligen märkte Hampus och Emelie att hönan Jossan smög iväg till uthuset där hon gjort sig ett litet och nästan osynligt rede bland några lådor, där hon nu lagt sig att ruva. Hampus har förberett inför kläckningen genom att lägga nät över en låda, där kycklingarna ska få vara när de kläckts.
Anette Brunsell