Våren maler sig upp i landet bit för bit och med den kommer flyttfåglarna. Visst njuter vi av de blommor och fjärilar som också börjar visa sig men det är något särskilt med dessa resenärer som återvänder från fjärran länder.
Plötsligt en dag kastar sig tofsvipan hit och dit över våtmarken, ängsligt lockande efter en partner.
En dag svävar sånglärkan högt ovan åkern, oavbrutet kvillrande som om den inte behöver hämta andan.
En dag drar sångsvanar i plog över skogar och sjöar, ljudligt trumpetande på väg till sina häckningsplatser.
Det är en trygghet i att våra fåglar kommer tillbaka. Om vi nu kan säga ”våra”. Ladusvalan, till exempel, övervintrar i södra Afrika och där kan människor lika väl tycka att det är deras ladusvalor som bara är i väg norrut några månader för att sedan återvända ”hem”.
Men det får gärna vara deras ladusvalor också. Vi kan ha dem tillsammans. Nå, det var ett stickspår.
En efterlängtad flyttfågel, som kommer senare i vår, är lövsångaren. Känns det tryggt? Inte riktigt faktiskt. Denna blekt gulgröna lilla fågel med sin vackert vemodiga sång har hamnat i kris.
Förra våren noterades bottenrekord för ringmärkta lövsångare vid Ottenby fågelstation på södra Öland och minskningen har pågått i flera år. Lika dystert rapporteras från Falsterbo samt från danska och norska fågelstationer.
Enligt forskare på Naturhistoriska riksmuseet är en trolig orsak till denna kris att vårvärmen kommit allt tidigare. Lövsångare och andra långflyttare kommer hit för sent för att häcka just när det kläcks som mest insekter och då får fågelungarna inte så mycket mat de behöver.
Från Grekland rapporteras dessutom andra problem de senaste vårarna. Förändrade vädersystem i Medelhavsområdet och norra Afrika, med ovanliga nordanvindar, försvårar eller stoppar flyttfåglar på väg norrut. Många av de fåglar som orkar över Medelhavet dör utmärglade i Grekland.
I en intervju den 15 januari på webbplatsen Natursidan varnar ornitologen och stationschefen Magnus Hellström på Ottenby fågelstation för ”låsta vädersystem”, ”Grönlandsblockeringar” och en ”komplex effekt av klimatförändringarna”. Han är ”väldigt orolig” över den alarmerande minskningen av framför allt lövsångare och rödhakar.
Ständigt dessa klimatförändringar. Man blir som trött och orkar knappt bry sig.
Den inställningen tycks många svenskar ha. Trots forskarnas larm verkar de flesta av oss leva ungefär som tidigare. Vi flyger kors och tvärs över jorden, äter för mycket kött (enligt Livsmedelsverket) och vi hurrar när ”priset vid pump” går ner.
Vi reagerar inte nämnvärt eftersom Sverige inte brinner, så mycket. Sverige översvämmas inte, så mycket. Och inte så värst många svenskar dör i extrema värmeböljor.
Lövsångare oroar sig inte heller för så funkar nog inte fåglars medvetande. Men reagerar gör de. De dör.
Än kommer dock många lövsångare upp hit. Om drygt en månad är de första här. Du känner igen den vackra sången, ända in i hjärtat, även om du inte har kläm på vilken art det är.
Läs också: Här hittar du fler krönikor av Håkan Steen
