Jag vet inte varför, men det är något med den där blanka, rena ytan utan ett spår som känns så spännande. Som ett oskrivet blad, där vad som helst kan hända.
Dessutom brukar fisken under isen vara lika sugen och nyfiken som jag. Då, när isen precis lagt sig, är det oftast riktigt bra fiske.
Den här milda förvintern har väntan på första isen varit lång där vi bor i Stockholmstrakten, men vi hittar en sjö med inplanterad regnbåge ute på Ingarö där vi kan premiärfiska.
Läs också: Så gör du om någon ramlat i
Hungriga fiskar
Regnbågarna är i regel hungriga och jaktvilliga den första tiden. Dessutom har de inte sett några konstgjorda beten på ett bra tag, inte sedan höstfisket på öppet vatten.
Vi har broddar på kängorna, varsin ispik och en lina som vi surrar fast i ett träd och som räcker ut till de första hålen. Vi har även ombyte i en väska på land ifall vi skulle gå igenom.
Tre hugg med ispiken utan vatten är ett bra tecken. Första hålet borras på den blanka kärnisen och visar en tjocklek på cirka sex-sju centimeter. Är isen hård och jämn, som i detta fall, räcker den att gå på för en kunnig och rätt utrustad isfiskare. Andra ska absolut stanna i land och vänta tills isen är minst 10 centimeter.
Jag borrar två hål med 3-4 meters mellanrum, ett för mig och ett för farsgubben, och hugger mig runt med ispiken för att kolla en större del av viken, så det inte bildas sprickor eller finns några tunnare partier. Det är solitt. Nu är det bara vi och regnbågarna.
Läs också: Sommarfiske efter makrill
"Sjukt spännande"
Att borra de första hålen på nyis är sjukt spännande. Vi är snabba att agna på och släppa ner. Vi provar vanligt blänke och räka först. Det fladdrande blänket brukar ha förmåga att locka till sig fisken.
Regnbågarna gillar räka och den sprider en tydlig doft i vattnet som ingen fisk ens med nostäppa kan missa. Vi tror att det ska smälla direkt. Det gör det inte. Det händer absolut ingenting.
Över hela landet finns insjöar med inplanterad regnbåge, så kallade put-and-take-vatten där fisken är isatt för att fångas. Regnbågen är en nordamerikansk art, den tillhör släktet laxfiskar, och en väldigt populär sportfisk.
Jag gillar den själv. Den hugger hårt, kämpar för fullt på kroken och tar på lite av varje. Och den funkar att fiska efter både vår, höst och vinter. Sommaren brukar vara sämst, eftersom regnbågen, precis som alla andra laxfiskar, föredrar kallt vatten.
Läs också: Utrustning på isen
Fika rekommenderas
Det går en timme och en halvtimme till. Vi börjar bli riktigt fundersamma. Är vi på fel plats, är det för tidigt? Själv trodde jag att isen skulle vara det största problemet, inte själva fisket.
Vi borrar ett par nya hål i samma vik, där vi vet att isen är okej. Det är kanske 4-5 meter djupt. Sen tar vi en fika uppe på klippan. Jag kan verkligen rekommendera den strategin när det går trögt.
Jag har snurrat linan ett varv runt ispiken, som ligger tvärställd mot hålet. Precis när kaffet är upphällt ser vi att staven börjar hasa iväg mot hålet.
Och nu är jag verkligen först, rusar nedför klippan och trippspringer så fort jag kan mot spöet och hårdbromsar precis vid hålet så det blir repor i isen efter broddarna.
Läs också: Hemligt gäddfiske på isen
Tungt i linan
Jodå, fisken är kvar. Det pumpar tungt i andra änden. Jag får drilla försiktigt. När fisken börjar närma sig hålet ser vi den genom isen och till slut åker den upp. En vacker regnbåge på 1,3 kilo. Det är så typiskt. Så fort man lämnar spöet så händer det.
Tillbaka till kaffet. Då pinglar det till från spöet som har en liten klocka i toppen. Nytt sprintpass. Även denna fisk sitter på hela vägen upp. När vi sätter oss igen har kaffet kallnat för länge sen.
När vi fortsätter ute på isen är det trögt igen, men till slut efter ytterligare någon timme får även farsgubben en fin regnbåge. Då är det slutfiskat för denna gång. Man får ta max tre fiskar på denna sjö.
