Allmänt

Vilken tur för midsommar att landsbygden finns!

Hur många ser värdet av vår landsbygd - annat än på just midsommar? Lands krönikör Terese Bengard reflekterar över den helg då de allra flesta väljer att fly staden.

19 juni 2018 kl. 11:50

Trots fotofilter och nya tider är det många som väljer att fira traditioner - på riktigt. Vårt band med landsbygden och högtider finns djupt rotade inom oss.
Trots fotofilter och nya tider är det många som väljer att fira traditioner - på riktigt. Vårt band med landsbygden och högtider finns djupt rotade inom oss.

De svenska traditionerna som vi firar är starkt förknippade med det som Landsbygdssverige en gång var och som – hur ”urbana” vi än är – finns där djupt rotade inom oss. Och nu är det dags för en av årets höjdpunkter: Midsommar.

Midsommar som är som vår ”nationaldag”. Essensen av våra traditioner där alla ”vet vad de ska göra”. En majstång. Musik och dans. Lekar. Och så maten. Den där maten som vi äter jul, påsk och midsommar. Fast på midsommar är allt färskt. Sill, gräddfil och gräslök, färskpotatis och jordgubbar till efterrätt. Det bästa av svenska landsbygden både från havet och jorden. En av de helger som allra flest flyr staden och längtar till landsbygden. Det genuina. Gräsmattorna och den friska luften.

Så här står det om midsommar hos Nordiska museet: "Under 1900-talet har midsommarfirandet vuxit alltmer i popularitet. Under 1920-talet fanns röster som menade att Midsommarafton borde bli Sveriges nationaldag i stället för Svenska flaggans dag den 6 juni. Kopplingen till tanken på en nationell, kulturell identitet har säkert stärkt midsommarfestens betydelse och popularitet. Att midsommar i 1900-talets industrisamhälle sammanfallit med semesterperiodens början, har också gjort högtiden populär."

Och nog är det väl så. I mina bekantskapskretsar planeras och firas midsommar överallt. Medan nationaldagen mer passerar förbi ganska obemärkt. Ingen som frågar ”vad ska du göra på nationaldagen?”.

Och att skapa traditioner som blir en nationell angelägenhet tar ju århundraden. Vi är mest avundsjuka på andras firande av nationaldagen (tänk Norge eller USA) men har inte riktigt hittat formen för vårt egna. Men när det gäller midsommar är det inget problem. Det är också en av de högtider vi firar med alla generationer samlade och med både släkt och vänner. Och som sagt, gärna långt ifrån stadens centrala delar. Sedan är det tveksamt om det numer förknippas med starten på semestern, då den varierar över tid numer från juni till sent in på augusti.

Själv firar jag med min familj och vänner. När barnen blivit större är det inte så att vi alltid gör en stång längre, men jag brukar fixa de där midsommarkransarna med blommor i, som barnen har plockat. Även fast det numer finns Snapchat-filter med blommor i håret är det viktigt med det riktiga. Maten fixas och äts, lekar leks och den ljusa sommarkvällen firas. Om det inte är svinkallt, vilket kan hända, då är det tur med inglasade uterum och gasolvärmare …

Jag skulle önska att man kunde se det värde som finns i att vi upprätthåller den svenska landsbygden just för att detta är så djupt rotat i oss och att det är viktigt att ha en bebyggd, bebodd och levande landsbygd för att kunna äta den svenska maten men också fira midsommar på andra ställen än i städer. För tänk vad svårt det skulle vara att klättra över sju stycken gärdsgårdar och plocka sju sorters olika blommor på midsommar för att ta reda på vem du ska gifta dig med, om landsbygden inte fanns. (Kanske det är därför det finns fler singelhushåll i städerna? Vad vet jag…)

Det jag vet är att det kommer bli midsommar även i år. Att många av oss kommer fira enligt våra 100-årigt gamla traditioner. Fåna oss med små grodorna och äta likadant som vi gjorde i fjol. Njuta av allt gott som landsbygden ger, njuta av att vi har det som en del i våra blodomlopp och att livet i Sverige på sommaren på landet är underbart.

Krönika: Vilken tur för midsommar att landsbygden finns!