Fattigmat på ett bräde
Då och då skräller det till rejält under vinjetten ”Vad är prylen?”. Pia Björklunds fråga till Landläsarna om en två meter lång träbit med åtta hål, är ett exempel. För vem kunde ana att brädan var ett slags fattighjälp? Jo, Hans Fredriksson i Ödeshög, förstås. Han inte bara anade, utan visste helt säkert, att vissa restauranger på 1800-talet serverade soppa av matrester i hålen som fattiga kunde sleva i sig till en billig peng. ”Pias stock är troligtvis gjord av brun tall med mycket kåda i kärnan så att soppan inte skulle smyga sig ur hålen”, förtydligade Hans Fredriksson.
Kolingen gick på restaurang!
Detta bekräftades av ingen mindre än tecknarsnillet Albert Engström som Ingemar Olsson i Uppsala har koll på. Han kunde bidra med en sida ur tidningen Strix från år 1900. Här tecknade Albert Engström sin figur Kolingens besök på restaurang Sprutmojet. ”Soppan serveras där med spruta i tallriksliknande urholkningar i bordet”, som det står i bildtexten.
Någon som har kläm?
Det undrade Ingrid Petersson efter att ha stött på två metallklämmor av okänt slag i en bortglömd låda.
Och visst hade någon kläm. Eller snarare en hel armé. För som på kommando svarade hundratals läsare samstämt: det är en klämma som man håller ihop gjutformar för tennsoldater med!
Spännande samlarobjekt
Läsare berättade att de trånat efter, sparat till, önskat sig, ställt upp i krigiska formationer och – inte minst – samlat på små gjutna figurer av tenn eller bly. De som började serietillverkas i Tyskland redan på 1760-talet. Sverige hakade snabbt på trenden och i slutet av århundradet tillverkades de första svenska tennsoldaterna. Sedan dess har leken pågått. Från tenn och bly till moderna karaktärer i plast.
Men det 1900-talets små och stora pojkar och flickor minns bäst är kanske hur de gjöt sina egna soldater. Smälte bly, hällde i formar och målade så verklighetstroget som möjligt.
Form väckte storm!
Tänk vilket fantastiskt engagemang en form med små hål i kan väcka! Men så var det heller inte vilken sockerkaksform som helst Gunilla Gruvberger undrade över. Och detta visste givetvis Lands läsare som bjöd på på intressant lokal mathistoria. En av dem, Gunnel Rolandsson, berättade så här:
”Detta är en form att göra äggost i. En vanlig rätt på västkusten, som efterrätt eller på smörgåsbordet. Man gör en blandning av ägg, mjölk och gräddfil. Sjuder sakta på spisen tills massan flockar sig. Därefter låter man grytan stå bredvid plattan en stund och lägger sedan upp i omgångar i formen. Jag brukar varva med lite socker och hackad mandel. Fyll formen helt. Överflödig vassle rinner ut genom hålen så ställ gärna äggostformen i en annan, större form. Låt stå kallt, gärna över natten. Vänd sedan upp formen på ett serveringsfat och servera med sylt eller färska bär och en klick grädde. Påminner lite om Keso eller kalvdans. Jättegott!”
Hett, sa grisen!
Att prylen i nr 17 av Land var ett element som värmde smågrisar om suggan svek, rådde det inga tvivel om. För det var många läsare som hörde av sig med erfarenheter och detaljkunskaper om elementet som användes på 1950- och 1960-talen. Så här berättade Anders Andrén i Påarp: ”Man fyllde rören med vatten som man därefter värmde upp med doppvärmaren till vänster."
Klurig komponent
En av Lands många redskapskunniga läsare är Lars Ivarsson i Kumla. Han var snabb med att svara ”fäste för kupbillar och räfspinnar på en Underhaug-potatiskupare och mindre potatissättare”. Rena grekiskan för oss landkrabbor som bara har kupat för hand. Liksom sakletaren på Österlen som undrade vad det var för tingest han hade hittat längst in i garagets mörka vrå.
Grindarna öppnade sig
Ibland kan en försiktig undran utmynna i ett helt livsöde. Som Kjell Bondessons korta fråga om hans vackra gjutjärnsgrind. Landläsaren Håkan visade sig ha mer än koll: ”Grindarna är gjorda av smeden August Dahlström i min smedja i Trollagärde. August, född 1858, köpte smedjan i slutet av 1880-talet. Här tillverkade han bland annat grindar. Grinden på bilden finns med i katalogen från 1912, August var en flitig man som jobbade i smedjan från klockan 04.00 tills det blev mörkt. Ändå hann han med att få 12 barn. Smedjan är från 1864 och är fortfarande i drift.”
Vilken fullträff för Kjell Bondesson!
Bänk med mystisk vev fick sin förklaring – till slut!
När Lands 271 000 läsare får en knepig fråga är det nästan alltid någon som har rätt svar. Till och med på frågan om vad Ulrika Hollstens säregna bänk har använts till. För det visade sig att läsarna Ingalill Andersson och Elly Grönberg själva äger var sin. Av dem framgår det att ”bänken” användes när man skulle vinda upp garn med så kallade bobiner: ”Jag har mest använt den för ullgarn som annars inte går att varpa direkt från härvan”, meddelade Elly.
Ingalill å sin sida kallar föremålet för ”kabbstol”: ”Men det saknas en pinne som ska fästas vid veven och i staget i den andra änden. På pinnen sattes bobinen.”
Knepigt värre!
Näbbar och klor gör jobbet
Lena Östmans makalösa manick fick många Landläsare att skicka in svar till ”Vad är prylen”. En av dem var Iréne Spjut som förklarar: ”Den används för att slå rep med. Trådar spänns mellan repslagaren och en så kallad släde.”
Rejäl doning för en liten krona
Det som Gunilla Johansson hittade i tandläkarklinikens källare verkar vara ett verktyg som användes för att bygga upp en ny krona i patientens mun. Stadig doning för en liten tand kan man tycka men enligt läsaren Bosse Gånedahl på Tjurkövar var den ungefär dubbelt så stor i tidningen som den borde vara i verkligheten. Men ändå ...
Olösta mysterier: Hjälp, vad är detta!
Ibland går även Lands läsare bet. Här är 3 svårlösta prylgåtor som fortsätter att gäcka frågeställarna. Hjälp oss att lösa dem!
Gammal och gåtfull
”Anno 1749” ser det ut att stå på detta 40 cm långa träföremål som Sven-Erik Elffors i Sundsvall undrar över alltjämt. Någon som vet vad det har använts till, vad bokstäverna efter årtalet kan betyda och om dateringen verkligen kan stämma?
Kryptiskt värre
Vad kan det vara för mystisk grunka på bilden som Ove Bengtsson i Varberg skickade till Läsarnas Land? Men det ingen annan vet brukar alltid någon av Lands läsare kunna svara på. Därför ger vi den ännu en chans.
Snurrigt, Gunnar!
Ett handtag med två spiralformade stavar som i sin tur är försedda med ytterligare spiraler. Vad var det för säregen grej som Gunnar Edholm hade hittat på loppis? Det vet säkert någon av Lands läsare, tänker Gunnar som håller tummarna för ett svar. Skruvat. Ja, vad ska man gissa på?
Vet du vad det är?
Skicka dina svar till lasarnasland@land.se
Vilken pryl undrar du över?
Har du stött på ett gammalt föremål som du inte vet vad det är för något eller vad det har använts till? Då kan du få hjälp av Lands kunniga läsare! Skicka din fråga med tillhörande bild till lasarnasland@land.se så publicerar vi det i Land. Tänk på att berätta så mycket du vet om din pryl. Då är chansen större att du får ett svar.
Läs också: ”Det finns alltid plats för en lampa till”
