Läs också: 7 enkla sätt att hjälpa ensamkommande flyktingbarn
Det är ett svårt uppdrag han har, den 44-årige juristen och bondsonen Martin Valfridsson. På ett år ska han ta fram en handlingsplan för hur landets kommuner, landsting och ideella organisationer ska samarbeta kring hemlösa EU-migranter.Plus verka för ökat samverkan med Rumänien och Bulgarien, som är många tiggares hemländer.
Nyligen skrev han och Åsa Regnér, minister med samordningsansvar för utsatta EU-migranter, en debattartikel i Dagens Nyheter. I den förordar de att man ger pengar till frivilligorganisationer med seriös verksamhet i tiggarnas hemländer i stället för direkt till enskilda.
1. Varför tycker du inte att man ska ge pengar till tiggare?
– Det är en jättesvår fråga. Man har en fattig, utsatt människa framför sig med enorma behov, det är fruktansvärt.
Men personligen har jag kommit fram till att det är bättre till att skänka pengar till frivilligorganisationer som arbetar långsiktigt med att stötta migranterna i deras hemländer. Det är ett bra sätt att bidra till en hållbar förändring för dessa människor.
2. Men de förbättringarna måste väl ta väldigt lång tid?
– Ja, utmaningarna är enorma. Men många hjälporganisationer har uppbyggda samarbeten med lokala myndigheter, samfund och organisationer.Och i Rumänien har användningen av öronmärkta EU-medel ökat från 15 till 60 procent.
Det krävs ändå ganska små förbättringar i människors vardag för att de hellre ska välja att stanna hemma än att åka till Sverige för att tigga.
3. Kan du ge exempel på sådana små förbättringar?
– Enkla men viktiga åtgärder som att få rinnande vatten och odlingsmöjligheter. Rumänien är till exempel ett väldigt bördigt land. Hjälp att bilda kooperativ för att sälja det man odlat, till exempel. Flera frivilligorganisationer arbetar med att bilda olika arbetskooperativ för tillverkning och hantverk av olika slag. Även att få lagfart på sitt hus, registrerat medborgarskap, hjälp med skolmaterial och kläder till barnen så att de kan gå i skolan, med mera.
4. Är tiggarna på våra gator ett övergående fenomen?
– Nej, detta är inget som plötsligt bara försvinner. Det här är människor som lever i extrem fattigdom och inte ser någon möjlighet till försörjning i hemlandet. Men antalet tycks inte längre öka, utan verkar plana ut och på vissa håll gå ned lite.
5. Varför tycker du inte att EU-migranters barn ska gå i skolan i Sverige?
– Ett stort problem är att många barn avbryter skolgången i hemländerna för att följa med föräldrarna till Sverige. Sedan kanske de aldrig återupptar den igen när de återvänder, vilket inte är bra ur ett barnperspektiv.
I det fåtal kommuner som erbjuder skolgång finns också fler barn in den gruppen, så det kanske lockar fler att ta med sina barn. Men det är klart, för barn som är födda och uppvuxna i Sverige ska frågan om skolgång utredas.
6. Bör det svenska samhället hjälpa EU-migranter som far illa?
– Människor ska inte fara illa eller frysa ihjäl, i akuta fall bör man ordna tillfälliga platser men inget långsiktigt. Vår välfärd och socialtjänst omfattar inte andra EU-länders medborgare på det sättet.
7. Hur ska man göra när hemlösa från andra EU-länder bosatt sig illegalt på annans mark?
– Det är viktigt att använda det regelverk som finns fullt ut, vilket jag ifrågasätter om det sker. För privata markägare är dagens regelverk komplicerat, långdraget och i många fall kostsamt.
Därför tycker jag det är bra att regeringen gör en översyn av den lagen. Jag ser inget annat alternativ än att avhysning. De EU-medborgare som kommer hit måste se till att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna betala för ett legalt boende.
Växte upp på bondgård
Namn: Martin Valfridsson.
Ålder: 44 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Nationell samordnare för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige, jurist och tidigare statssekreterare åt före detta justitieminister Beatrice Ask.
Familj: Sambo och hund.
Kuriosa: Växte upp på lantbruk, på Arvidsgården, i byn Kinne-Vedum i Västergötland.
