Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle kunna vara högsta hönset i en kommun när jag som tonåring fick frågan ”vad ska du bli när du blir stor?”. Jag drömde om att kanske kunna jobba på en reklambyrå. Efter en tid i Ragunda, där jag ju genom slumpen (eller var det ödet?) hamnade, insåg jag att det kanske inte alls är omöjligt att göra ”karriär”. Få möjligheten att vara med och påverka. Göra skillnad.
När jag började på kommunen som kommunikatör hade jag väldigt liten budget till det jag ville göra men friheten att göra mycket av det jag ville och trodde på. Jag föreställer mig att det hade varit betydligt svårare i en större kommun med många ”beslutshierarkier”.
Efter 10 år klev jag in i rollen som politiker och kommunalråd. Med starkt driv och viljan att förändra, men fortfarande utan finansiella muskler. Jag tror även det hade varit svårare i en större kommun – att göra kometkarriär i politiken. Jag tycker mig se att i alla kommuner som liknar Ragunda, eller som är landsbygdskommuner, där är tröskeln att kliva in i politiken lägre. Jag tippar på att alla partier varmt skulle välkomna fler som vill engagera sig. Det är med andra ord lätt att lyckas på landsbygderna…
Jag har varit en del av politikerskolan ”Höj rösten” i två år. Det är en nationell satsning på att få fler att engagera sig politiskt. Där ser jag de stora skillnaderna på politiker-wannabes. Hur det är skilda världar i att försöka komma in i de politiska rummen om du är i storstad kontra en mindre kommun. Där, i landsbygdskommunerna, rullas ofta röda mattan ut för nykomlingar medan du behöver skapligt vassa armbågar i storstaden. Det är med andra ord lätt att lyckas på landsbygderna…
Men det är inte bara det att kliva in i en politikerroll eller få stort utrymme i en kommunal förvaltning. Det är också lättare att lyckas genomföra andra typer av drömmar. Jag älskar att dansa. Men det har inte varit så många danser på ”hemmaplan” i Hammarstrand på sistone. Så jag tänkte att OM det ska bli en dans när jag fyller år får jag nog rodda det själv. Sagt och gjort. Bokade band, bokade lokal, började fiska efter hjälp av de som jag känner och de som kan kunna hjälpa till. Och så många det var. Genom stor lokal kännedom och att man vet vem man ska fråga och rimliga priser går det att ordna. Det skulle varit betydligt svårare i en större stad är min gissning. Jag vet inte ens vart jag skulle ha börjat dra i för trådar där. Hur bokar man en hel danslokal i Stockholm? Det är lätt att lyckas på landsbygderna med det man tar sig för…
Ofta när man pratar om landsbygder, mindre orter och samhällen är det i svarta penseldrag i ett sluttande plan - eländigt, svårt eller etter värre. Och visst, det finns saker som inte funkar i våra samhällen. Det finns saker jag frustreras över men samtidigt tänker jag att det finns en annan sida av myntet som vi sällan pratar om. Att det med vissa saker är lättare. Lättare att göra karriär, lättare att fixa en dans, lättare att bli hörd och sedd, lättare att kliva in en förening, lättare att ha en överblick och kontext. Det är sällan vi ser rubriker om städerna att ”det är så krångligt” eller ”omöjligt att göra sin röst hörd i bruset av hundratusentals andra”.
Så när du får den där idén, eller behöver den där hjälpen så tänk vad lycklig lottad du är att du bor på en plats där det går lätt att genomföra. Tänk ”det är lätt att lyckas på landsbygderna med det man tar sig för…”
Läs också: Vilken tur att bilen finns!
