De har strömmat in i över en månad. Flyttfåglar som lärkor, starar, tofsvipor och många andra sätter guldkant på våren. Alltid ett under. Alltid en glädje.
Och fler är på väg. Kanske har du redan hört vårens första lövsångare?
Då och då dyker även ovanliga fåglar upp, ute på äventyrliga resor till platser där arten sällan setts och där de inte tycks höra hemma.
Förklaringar till dessa irrfärder kan vara att den enskilda pippins inre kompass inte funkar som den ska, eller att fågeln hamnat i ofördelaktiga vindar och blåst hit mer eller mindre av en slump.
Sånt är förstås spännande för fågelintresserade. Tänk vilket hallå det blev när en krushuvad pelikan damp ner i Jämtland förra året. Arten häckar i sydöstra Europa och bort till Mongoliet, och den här unga vilsna fågeln hade flugit fel helt enkelt. Många mil fel.
Alla sällsynta besök är dock inte felflygningar eller slump. En del för oss märkvärdiga fåglar kommer hit för att våra breddgrader har börjat passa dem allt bättre. Ett obönhörligen allt mildare klimat öppnar nya områden att söka lyckan i.
Ta svarthakad buskskvätta till exempel, en tjusig liten krabat i svart och vit och orange fjäderdräkt. Dess nordgräns var länge Tysklands och Polens kust mot Östersjön.
Men med allt tidigare vårvärme har enstaka vildhjärnor vågat sig ut över havet och funnit passande marker på andra sidan det stora vattnet.
Efter några år med spridda besökare kom den första svenska häckningen år 2000 i Skåne. Inflödet ökade år för år och numera häckar arten stadigt i åtminstone Skåne och längs Västkusten.
Enligt forskare ligger högre medeltemperatur och mildare vintrar bakom detta tillskott i den svenska fågelfaunan. De tror också att svarthakad buskskvätta kommer att sprida sig upp över landet i rask takt.
Flera andra sydliga arter har börjat häcka i landet som en följd av ett varmare klimat. Biätare, ägretthäger, svarthuvad mås, brandkronad kungsfågel och vitstjärnig blåhake är några. Redan de läckra namnen ger nyfikna fågelskådare rysningar av vällust.
Nu är även den exklusiva skedstorken på gång. Fågeln har fått fäste i Danmark och häckade förra året för första gången i Sverige. Tre ungar kom på vingarna i Göteborgs skärgård. ”Fantastiskt och otippat”, kommenterade en ornitolog i Sveriges Radio.
Visst är det fantastiskt. Glädjebägaren innehåller dock en smula grums, och det är klimatförändringarna.
Vill jag egentligen ha hit skedstorken och de andra snyggingarna? Det är en absurd fråga. De är förstås välkomna. Men jag önskar att de inte ”tvingas” hit för att vi människor värmt upp jordklotet.
Och det finns fler exempel på klimatflyttare, både trivsamma och otrivsamma.
Den vackra sälgskimmerfjärilen har spridit sig från södra Polen en bra bit upp i Sverige. Det står man ju ut med. Sjukdomsbärande fästingar och myggor på väg norrut vill vi dock helst slippa.
Men vi kan inte välja. Vi skulle tänkt på detta tidigare.
Läs också: Krönika: Vilket djur vill du återfödas som?
